ge genljud, genljuda, återljuda; numera företrädesvis (i fackspr.): klinga l. ljuda l. vibrera med, ge resonans; äv. bildl.; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Andersson(1845). Stränginstrument, bestående af en rund, med ljudhål försedd resonerande kropp. UB 2: 490(1873). Klangen (hos rösten) .. betingas .. (bl. a.) af beskaffenheten hos de kaviteter .., inom hvilka ljudet resonnerar. Nyström Talorg. 9(1888). Locket (på resonanslådan) bringas .. att resonera (då en vid locket fäst stämgaffel anslås). 2NF 27: 577(1918). Expressen 1947, nr 340, s. 4 (bildl.).— särsk. [jfr motsv. anv. i fr.] (†) tr.: ge genljud åt (ngt), fortplanta gm genljud. Du, echo, mz stoort weeklag / måste altid resonera / thenna min sångh både nat och dagh. Wivallius Dikt. 86(1632).
