RESTAURATRIS res1ta͡ωratri4s l. räs1-, l. -a͡ur-, äv. (nästan bl. i bet. 2, men där ganska ofta) -or-, l. 0104, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(restaura- 1852 osv. reståra- 1865—1906. -trice 1876. -tris 1852 osv.)
Etymologi
[jfr t. restauratrice; av fr. restauratrice, femininform till restaurateur (se RESTAURATÖR)]
2) kvinnlig restauratör (se d. o. 3); äv. om kvinna som förestår mathållningen på en anstalt l. serveringen på en båt. SvT 1852, nr 152, s. 1. Restauratrice å ångfartyg. 1NJA 1876, s. 94. Det var en liten glad, tjock restauratris — fru Bergvall — som höll maten vid (hälsobrunnen) Adolfsberg. Lagergren Minn. 1: 150 (1922; om förh. 1860).
