SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESTAURATÖR res1ta͡ωratö4r l. räs1-, l. -a͡ur-, äv. (nästan bl. i bet. 3, men där ganska ofta) -or-, l. -œ4r, l. 0104 (räståratö´r Dalin), m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(restaura- 1825 osv. reståra- 1848)
Etymologi
[jfr t. o. eng. restaurateur; av fr. restaurateur, av lat. restaurator (se RESTAURATOR)]
1) (†) motsv. RESTAURERA I 1, = RESTAURATOR 1. ConvLex. 3: 477 (1825). Nyare botanikens fäder och restauratörer. BotN 1842, LitBih. s. 60. Geijer I. 1: 323 (1845).
2) motsv. RESTAURERA I 2: person som utför (l. låter utföra) restaureringen av ngt (t. ex. av en byggnad l. en tavla o. d.). ConvLex. 3: 477 (1825). Wennerberg Bref 2: 245 (1861). Norblad .. verkade .. som restauratör af gamla byggnader och bildverk. 2NF 37: 777 (1925).
3) (i sht i officiellt spr.) person som driver l. förestår restaurangrörelse l. annan matservering l. håller restauration l. svarar för förplägnaden vid en förenings fester; innehavare av l. föreståndare för en restaurang o. d., restauranginnehavare, restaurangchef, restaurangdirektör; jfr KÄLLAR-MÄSTARE, VÄRDSHUS-VÄRD. ConvLex. (1825). Vi intogo .. våra måltider på Frimurarekällaren, hvarest Wengberg var restauratör. Svanberg RedLefn. 332 (1882). Till (studentkårens) restauratör valdes kårövermarskalken, jur. stud. (N. N.). UNT 1925, nr 9183 A, s. 1. Restauratörernas bruttovinst å rusdrycksförsäljningen. 2SvUppslB 24: 775 (1952).
Spoiler title
Spoiler content