SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RESTENÄR, m.; pl. -er.
Ordformer
(rä-)
Etymologi
[till REST, sbst.1, RESTA, v.1, l. RESTERA, v.1, efter mönster av sådana ord som GÄLDENÄR o. SKULDENÄR]
(†) = RESTANT. (Uppbördsmannen besvärade sig) öfwer sijne rästenärer. BtÅboH I. 4: 166 (1632).
Spoiler title
Spoiler content