SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
RET, sbst.1, l. RETE, n.; anträffat bl. i sg. best. retet.
Etymologi
[efter t. reiz; till RETA, v.1]
(†) ngt som utlöser l. framkallar ngt, incitament, retmedel l. dyl. Uti naturen ligger endast Ämnet och Retet till bildningen (av människans själ), men ej ändamålet. Kullberg Soyaux 16 (1805).
Spoiler title
Spoiler content