publicerad: 1957
RET, sbst.1, l. RETE, n.; anträffat bl. i sg. best. retet.
Etymologi
(†) ngt som utlöser l. framkallar ngt, incitament, retmedel l. dyl. Uti naturen ligger endast Ämnet och Retet till bildningen (av människans själ), men ej ändamålet. Kullberg Soyaux 16 (1805).
Spoiler title
Spoiler content