publicerad: 1958
RETABEL reta4bel, n.; best. -blet; pl. = l. -bler. Anm. Stundom användes den nylat. formen retabulum. Fornv. 1953, s. 229 (1952).
kyrkl., konst. till ett altare hörande, med utsmyckningar (målningar, sniderier o. d.) försett fristående parti som höjer sig över altaret vid dess bakre sida. Roosval Altarskåp 18 (1903). Fornv. 1947, s. 159.
Spoiler title
Spoiler content