RETALIATION ret1ali1aʃω4n l. re1-, l. 010—, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. eng. retalia tion; till RETALIERA]
(i fackspr.) vedergällning, retalierande; utom tillf. numera bl. (polit.) om vedergällning gm repressalier för skada l. dyl. som tillfogats en stat. NF 13: 938 (1889). SvD(A) 1933, nr 75, s. 8. —
