RETALIERA ret1a-lie4ra l. re1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RETALIATION.
Etymologi
[jfr t. retaliieren, eng. retaliate; av senlat. retaliare, till re- (se RE-) o. antingen talis, sådan, l. talio, vedergällning]
(i fackspr.) vedergälla; besvara en viss åtgärd med en liknande åtgärd, betala igen l. svara med samma mynt; utom tillf. bl. (polit.) om vedergällning gm repressalier för skada l. dyl. som tillfogats en stat. Dalin(1871). Mr B. uppträder som mr S:s värd (på baren) och betalar hans dryck. Men härmed har han också försatt mr S. i belägenheten att omedelbart nödgas retaliera. Hellström RedKav. 227(1933). 2SvUppslB(1952).
