publicerad: 1958
RETORISK retω4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(i sht förr äv. rhe-)
Etymologi
[jfr t. rhetorisch, (ä.) eng. rhetoric, fr. rhétorique, lat. rhetoricus; ytterst av gr. ῥητορικός, till ῥήτωρ (se RETOR). — Jfr RETORIK, sbst. o. adj., RETORIKER]
1) motsv. RETORIK, sbst. 1: som hör till l. har avseende på l. samband med l. behandlar (teorien för) talarkonsten l. retoriken; om skola l. klass o. d.: där undervisning i retorik (o. därtill hörande ämnen) meddelas. 1VittAH 4: 32 (1783). Rethoriska reglor. Kellgren (SVS) 5: 589 (1792). Cicero's samtl. Retoriska Verk. Norrmann Eschenbg 1: 357 (1817). Femte eller retoriska och logiska klassen (i katedralskolan). Karlson ÖrebroSkolH 2: XXXVII (1872). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 253.
2) motsv. RETORIK, sbst. 2: som är i enlighet med retorikens regler; som har karaktären av l. utgör vältalighet l. retorik; som hör till l. är utmärkande för retorik l. retorikens stil; ofta nedsättande (jfr RETORIK, sbst. 2), stundom närmande sig bet.: högtravande, svassande, svulstig. Retorisk utsmyckning. Retoriska prydnader, figurer. Hieronymus nämpner .. (en viss kvinna), effter sin Rhetoriske Aart, itt eenda Andelige Dygds Exempel och Spegel, heela Werldenne förestält. Schroderus Os. 1: 534 (1635). Stylen, som .. (kan vara) med konst sammansatt, och med Rhetoriske zirligheter utstofferad. Biurman Brefst. 19 (1729). De rhetoriska figurer som kallas hyperbol och amplifikation. Geijer I. 8: 158 (1838). Språket i poemet är ofta varmt, men ej sällan rhetoriskt mera än poetiskt. Almqvist Amor. XIX (1839). All den berömmelse, som i tidens svulstiga stil slösades på den nya katekesen, återföll på Lindblom såsom dess författare. Och Lindblom har stillatigande mottagit de många retoriska blomstren. KyrkohÅ 1926, s. 49.
3) motsv. RETORIK, sbst. 2, om förmåga, anlag o. d.: som har avseende på retorik l. vältalighet, oratorisk, talar-. Geijer I. 8: 158 (1838). En .. retorisk begåvning. Böök ResSv. 192 (1924).
4) [specialanv. av 2] om fråga l. (mera tillf.) uppmaning: som endast till formen (men icke till innebörden) utgör en fråga resp. uppmaning (o. som därför icke förväntas bli besvarad resp. åtlydd). Cederschiöld Skriftspr. 143 (1897). En närmast retorisk uppmaning som Klerk själv inte väntade resultat av. Nilsson HistFärs 35 (1940). Frågan var retorisk. TurÅ 1942, s. 302.
Spoiler title
Spoiler content