REUNIERA re1ɯnie4ra l. -un-, l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. REUNERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REUNION.
Ordformer
(-une- 1871. -unie- 1686 osv.)
Etymologi
[jfr t. reunieren; av fr. réunir, av ré- (se RE-) o. unir, förena (se UNIERAD); jfr äv. eng. reunite]
återförena; särsk.: på nytt införliva (ett landområde med ett land o. d.); vanl. (hist.) i fråga om de på 1600-talet genomförda franska reunionerna (se REUNION 1); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. De reunierade Tyske orterne. OSPT 1686, nr 2, s. 7.Grimberg VärldH 10: 288(1941).
