[jfr t. rheumatisch, eng. rheumatic, fr. rhumatique, lat. rheumaticus; ytterst av gr. ῥευματικός, avledn. av ῥεῦμα (se REUMA)]
som utgöres av l. beror på l. har samband med l. har avseende på reumatism; om person: som lider av reumatism; äv. om kroppsdel o. d. Reumatiska sjukdomar. VetAH 1755, s. 286. Constapeln .. nödgades för Rheumatiske plågor läggas til sängs. Landell Bligh 43(1795). Rheumatisk värk i vänstra höftleden. TLäk. 1832, s. 21. Mina reumatiska leder. Wilhelm Dvärg. 155(1922). En försöksdispensär för reumatiskt sjuka. Reuma 1952, nr 2, s. 10. — särsk. [jfr t. rheumatisches fieber, eng. rheumatic fever] med. i uttr. reumatisk feber, akut förlöpande reumatisk sjukdom åtföljd av (oftast hög) feber samt (från led till led flygande) värk i (o. oftast häftigt ömmande svullnad av) lederna, akut ledgångsreumatism; förr äv. allmännare, om anfall av reumatism, åtföljt av feber. VetAH 1780, s. 72.Collin Ordl.(1847). NFMånKr. 1938, s. 466.
Anm. I folkligt språk användas stundom äv. sådana former som rematisk o. rövmatisk samt sådana (folketymologiska) ombildningar som ryggmatisk, romantisk, aromatisk; jfr Landsm. VI. 5: 28(1888).
Avledn.: REUMATISKHET, r. l. f. (föga br.) egenskapen l. förhållandet att vara reumatisk. Östergren(1936).
