SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
REUSSIT, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(reusiten, sg. best. 1790c. 1800. reussite 17891904. reussiten, sg. best. 17371790)
Etymologi
[jfr t. reussite; av fr. réussite, av it. riuscita, till riuscire (se REUSSERA)]
(†) förhållandet att lyckas l. ha framgång, lycklig utgång, framgång; äv. övergående i bet.: succé. HSH 14: 285 (1737). (Teaterpjäsen) har gjort mycken och oförmodad sensation. .. Jag tror att en hop republicanska verser mycket bidragit till reussiten. Kellgren (SVS) 6: 264 (1790). Gref Tott bad underdånigast att som en nåd få anföra stormen på Staden (dvs. Köpenhamn), viliande vid sitt hufvud ansvara för reusiten. HSH 9: 120 (c. 1800). Biberg 2: 191 (c. 1820). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content