publicerad: 1958
REVERS revær4s, stundom revä4r l. -æ4r, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(reveren, sg. best. 1762. revers 1731 osv.)
Etymologi
[jfr t. revers, eng. reverse; av fr. revers, frånsida, baksida m. m., av lat. reversus, omvänd (se REVERS, adj.). — Jfr REVERS, sbst.2—3, REVÄR, sbst.2]
1) (i sht i fackspr.) på mynt, medalj, sigill o. d.: baksida, avigsida, frånsida; motsatt: avers (se AVERS, sbst.1 1); äv. om prägeln på baksidan av mynt osv.; jfr AVERS, sbst.2 Schück VittA 4: 506 (i handl. fr. 1731). På den fundne falske Ducaten är den fyrkantige Reversen eller skriften å andra sidan upnedvänd. PH 6: 4853 (1758). Fornv. 1949, s. 303.
2) [jfr fr. le revers de la médaille, ”medaljens frånsida”] i bildl. anv. av 1, om den obehagliga l. dåliga l. fula sidan av ngt; avigsida, skuggsida. Han har naturligtvis sina fel, men som denna sida av Journalen endast är avsedd för vackra bilder, skall jag inte syssla med reversen av porträttet. VeckoJ 1920, s. 1045.
Ssgr (till 1; i fackspr.): REVERS-FRAMSTÄLLNING~020. konkret, om bild på reversen av ett mynt o. d. HTSkån. 2: 27 (1904). —
-STÄMPEL.
2) (†) om stämpel på baksidan av ett stångstål (i förh. till annan stämpel på dess framsida). Rinman Jernförädl. 296 (1772).
Spoiler title
Spoiler content