[jfr t. revulsiv, eng. revulsive, fr. révulsif; till supinstammen av lat. revellere (se REVELLERA)]
(†) med. som har samband med l. avseende på ”revulsion”; särsk. i uttr. revulsiva medel, medel (se MEDEL, sbst. 13 b α) varmed man åstadkommer ”revulsion”. Inflammationer kunna förekommas .. genom .. revulsiva .. medel. TLäk. 1833, s. 87.Tholander Ordl.(c. 1875). Ekbohrn(1904).
