[av lat. revellere, rycka upp, slita loss, av re- (se RE-) o. vellere, rycka, slita, sannol. rotbesläktat med ULL.— Jfr KONVULSION,REVULSION,REVULSIV]
(†) med. avlägsna l. avleda (ngt). Jag försummade nu ej at revellera vätskorna från hufvudet, medelst åderlåtning på foten (m. m.). VetAH 1773, s. 93.Tholander Ordl.(c. 1875).
