SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RICERCAR riɟ1erka4r l. ri1- l. RICERCARE -a4re, r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. RICERCATA riɟ1erka3ta2 l. ri1-, l. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Anm. I äldre tid användes äv. den it. pl.-formen ricercari. Ahlström MusFickordb. 178 (1852).
Ordformer
(ricercar 1915 osv. ricercare 1935 osv. ricercata 1852 osv.)
Etymologi
[jfr t. ricercar(e), eng. ricercar; av it. ricercare, ricercata, vbalsbst. till ricercare, v., söka (ut) m. m., av ri- (av lat. re-; se RE-) o. cercare, söka m. m., av senlat. circare, gå omkring m. m., till lat. circa, circum, omkring (se CIRKA resp. CIRKUM-)]
(i sht förr) mus. benämning på instrumental (särsk. kontrapunktisk) komposition, urspr. starkt påvärkad av motettens teknik, sedermera komponerad direkt för luta l. gamba l. orgel, under 1500- o. 1600-talen oftast i friare stil, dock äv. med fugerade avsnitt, senare övergående till att beteckna genomförd fuga. Ahlström MusFickordb. 178 (1852). Ricercata kallas en fuga i sträng stil, hvars förra hälft är genomförd såsom en vanlig fuga; men hvars senare hälft är utarbetad al rovescio (dvs. i omvändning). Bauck 1Musikl. 2: 101 (1871). En formtyp, benämnd ricercar, vilken .. utgjorde en föregångare till fugan. Jeanson (o. Rabe) 1: 211 (1927). SohlmanMusiklex. (1952).
Spoiler title