RIGOROSITET -os1ite4t l. -ωs1- l. -å1s- l. -ω1s-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. rigorosität, ytterst av mlat. rigorositas (gen. -tātis), till senlat. rigorosus (se RIGORÖS)]
egenskapen l. förhållandet att vara rigorös; (överdriven) stränghet l. konsekvens; hårdhet; rigorism. ConsAcAboP 5: 109 (1680). Hvad betalningen anginge, så borde presterna ”icke genom för stor rigorositet .. gifwa anledning till klagomål.” ChrPapke (1692) hos Cavallin Herdam. 4: 85. Kastväsendets rigorositet. Konow Hind. 110 (1927).
