[av fr. rigeur, av lat. rigor (gen. -ōris), styvhet, oböjlighet, stränghet, noggrannhet o. d.; till samma stam som föreligger i lat. rigere, vara styv l. orörlig. — Jfr RIGID,RIGORISM,RIGORIST,RIGORÖS]
(numera föga br.) rigorositet, (stor) stränghet; (ytterlig) noggrannhet l. följdriktighet. RP 1: 8(1624). Lagsens rigeur och hårdheet. RARP 15: 243(1686). Den mathematiske rigueuren. Polhem Invent. 6(1729). All denna liksom medfödda rigeur hos min fader. Nyrén Charakt. 23(c. 1765). Han (examineras) af Professorerne .. med full rigeur. Annerstedt UUH Bih. 5: 121(i handl. fr. 1783). Ekbohrn(1904).
SAOB
