RILA ri3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.)
Etymologi
[av eng. reel, rulla av, avlägsna gm rullning m. m., till reel, härvel, rulle m. m., av feng. hrēol, härvel, av ovisst urspr. — Jfr RILNINGSVÄRK]
metall. bearbeta (stänger l. rör) i tvärvalsvärk för glättning av ytan o. för rundning (samt, i fråga om rör som valsats l. dragits på stång, för utvidgning av röret, så att stången lösgöres) l. för riktning o. d. TT 1944, s. 1148. Rilning av rör. SvIndLex. 1: 495 (1948).
Ssgr (metall.): RILNINGS-MASKIN. [jfr eng. reeling machine] rilningsvärk. FörtArbJärnv. 61 (1946). —
-VÄRK, se d. o.
Avledn.: RILARE, m. metall. person (arbetare) som sköter rilningsvärk. FörtArbJärnv. 61 (1946).
