RINBLOMMA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[av mlt. rīnblōme; av Rīn, floden Rhen (se RHEN-), o. blōme (se BLOMMA, sbst.); jfr ä. holl. rijnbloem, mht. rīnbluome (t. rheinblume, rainblume); växten är vanlig vid Rhens stränder; möjl. kan förleden urspr. ha innehållit mlt., holl. o. mht. rein, åkerren (se REN, sbst.2), men ombildats gm anslutning till flodnamnet. — Jfr REN-BLOMMA, sbst.2]
(†) bot. växten Helichrysum arenarium (Lin.) Moench, hedblomster; jfr REN-BLOMMA, sbst.2, RINGBLOMMA 3. The gohla Rhin- (Ringel)blommor. Ahlich 38 (1722).
