RINFORZANDO rin1fortsan4dω l. -do, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -t, pl. -n.
Etymologi
[jfr t. o. fr. rinforzando; av it. rinforzando, eg. gerundium till rinforzare, förstärka, etymologiskt identiskt med fr. renforcer (se RENFORCERA)]
mus.
I. adv.: med (hastigt) tilltagande styrka; med förstärkt (o. jämförelsevis kortvarigt) crescendo; äv.: med en kraftig momentan accentuering; särsk. använt ss. föredragsbeteckning. Envallsson (1802). 2SvUppslB (1952).
II. sbst.: del av musikstycke som utföres l. är avsett att utföras med (hastigt) tilltagande styrka; utförande av musik på detta sätt. —
