RINGARE- riŋ3are~.
Etymologi
[sannol. komp. av RINGA, adj., med tanke på att de förråd som förvarades i ringarekammaren voro obetydligare än vissa andra förråd, resp. att ringaregossarna hade lägre tjänsteställning än lärlingar; i RINGARE-KAMMARE kan förleden dock möjl. vara RINGARE, sbst.3, med tanke på att den klocka, varmed påringning o. avringning vid arbetstidens början resp. slut utfördes, i Karlskrona förr hade sin plats på ringarekammaren; RINGARE-GOSSE o. RINGARE-POJKE kunna möjl. vara bildade till RINGARE-KAMMARE med tanke på att gossarna ofta tjänstgjorde i ringarekammaren; jfr: Skepps-gåssar i Ringare-Cammaren, som ei fylt 15. år. PH 2: 955 (1732)]
ss. förled i ssgr som beteckna viss byggnad l. viss personal på örlogsvarv.
-KAMMARE, r. l. m. byggnad vid örlogsvarv inrymmande vissa kontor o. förråd m. m.; särsk. med tanke på i denna byggnad inrymd förrådsbod för det dagliga arbetet på varvet. (I Karlskrona finnes) 1 stor doch provisional brädebod, som brukas til Ringare Kammare, Märsze och Mallebod. HC11H 11: 160 (1697). Material- och Instrumental-boden (på Karlskrona varv) för dagelige arbets-posterne, eller så kallade Ringare-kammaren. FörvaltReglFl. 1825, s. 83. SvFlH 2: 63 (1943; om byggnad i Karlskrona på 1700-talet). —
