SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RINGE riŋ3e2, äv. RING riŋ4, sbst.5, n.; best. -et.
Etymologi
[till RINGA, v.3]
(tillf.) ringanordning, ringledning(sknapp). Han tryckte på ringet, och om två minuter syntes Karin, något yrvaken. Strindberg Takl. 188 (1907).
Spoiler title
Spoiler content