SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
RINGEL riŋ3el2, r. l. m.; best. -n; pl. ringlar.
Etymologi
[jfr d. ringel; sannol. dels till RINGLA, v.1, dels av t. ringel, diminutiv av ring (se RING, sbst.1). — Jfr RINGBLOMMA, RINGLA, sbst.]
ring; rundel; slinga; vanl. i pl. Peringskiöld MonUpl. 263 (1710). Husbloss .. förekommer i form af ringlar. Grafström Kond. 301 (1892). — särsk.
a) = RING, sbst.1 3; särsk. i pl., om den figur som uppkommer av ett långsträckt föremål som böjes så att det kommer att ligga i flera (mer l. mindre cirkelformiga) slingor. Valleria Hush. 39 (c. 1710). Ringlar efter glas i alla fönsterposter. Thomander TankLöj. 11 (1824). En kopparklinga, prydd med graverade ringlar. 2VittAH 13: 165 (1830). (Han) vindade upp snöret och lade det i stora ringlar i en fördjupning af berget. Carlén Köpm. 1: 455 (1860). Krusenstjerna Fatt. 1: 24 (1935).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = RING, sbst.1 4. De (som skulle exekvera spöstraffet) stod i en ringel. Levander Brottsl. 204 (1933; från Västmanl.).
c) = RING, sbst.1 7. Afzelius Sag. 1: 17 (1839). (Dimman) drog nu i lätta ringlar bort öfver hafvet. Carlén Ensl. 1: 7 (1846). Ur skorstenarna steg röken i lätta ringlar. Hägg Örl. 11 (1943). — särsk.
α) = RING, sbst.1 7 a; särsk. i fråga om orm (jfr e). I tusen ringlar böljade / Hans (dvs. en huggorms) långa kropp på Jordens yta. Stagnelius (SVS) 1: 52 (c. 1818); jfr e. En i spiralformiga ringlar krökt, hårfin mask. Alm- (Sthm) 1866, s. 37. Ormen låg i en ringel. Sundén (1888). Koch GudVV 2: 111 (1916). särsk. mer l. mindre bildl., om ngt som liknar en av en orm bildad ringel. Deromkring (dvs. runt altaret) / ormslingan slog sin ringel full med runeskrift. Tegnér (WB) 5: 150 (1822).
β) (†) (kropps)segment, led; jfr RING, sbst.1 7 c. Magen (hos en viss fluga) har 7 ringlar. VetAH 1777, s. 33. Därs. 1798, s. 109. jfr KROPPS-RINGEL.
γ) (numera föga br.) = RING, sbst.1 7 g. Visen .. har gula ringlar eller bälter om ryggen. Linnæus Bijskjöts. 4 (1768).
δ) = RING, sbst.1 7 l. När man omrörer lungt och stilla watn, tå vtsprida sig små wågar i runda ringlar. Polhem Brev 24 (1710). Rosenius SvFågl. 5: 76 (1936). jfr VATTEN-RINGEL.
d) i fråga om hår: slinga, lock. Atterbom 2: 142 (1827). Håret var brunt och föll i ringlar öfver en hög och hvit panna. Wetterbergh Altart. 9 (1848). Fåhræus NKonstEss. 77 (1929).
e) om (rörelse i) en mer l. mindre cirkelliknande l. spiralliknande bana; äv. om mer l. mindre cirkelliknande (sträckning av) väg o. d.; vanl. i pl., om (rörelse i) en bana som består av flera mer l. mindre cirkelliknande delar l. om (rörelse i) bukter; särsk. (i pl.) om slingrande rörelse framåt (t. ex. i fråga om en orm) l. om slingrande bana (t. ex. i fråga om ett vattendrag l. en väg); jfr RING, sbst.1 8. Då .. (bina) slagit sina ringlar om sitt nya bo, träffa de lätteligen dit. Gullander SvarVetA 11 (1773). Där gatorna en ringel / kring Humlegården slå. Thelander EDikt. 86 (c. 1893). Stigen slingrar sig i ringlar. Hedin GmAs. 1: 97 (1898). (Bilspåren) liknade spåren av .. två ormar, som inte rörde sig i ringlar utan förflyttade sig i rak linje. Lindström Leksaksb. 109 (1931). — särsk. [jfr NAfzelius i NysvSt. 1932, s. 138] (tillf.) om en musikants armrörelser vid triangelmusik. En går och pinglar / Med en grytring mot et spjäll, / Samlar i ringlar / Et dödligt skräll. Bellman (BellmS) 1: 116 (c. 1775, 1790).
Ssgr: RINGEL-BLOMMA, se ringblomma.
(c γ) -DUVA, f. l. r. [jfr t. ringeltaube] (†) ringduva. Bliberg Acerra 175 (1737). Gravander Buffon 3: 177 (1806).
-FJÄRIL. (†) fjärilen Malacosoma neustria Lin., ringspinnare; jfr ring-fjäril. Leche SvarVetA 34 (1763). Dahlbom Insekt. 176 (1837).
(a) -HORN. (i fackspr., i sht förr) målhorn. Dalin 2: 119 (1853). 2SvKulturb. 9—10: 72 (1937).
(jfr d) -LOCK, r. l. m. [jfr t. ringellocke] (numera bl. tillf.) hårlock som bildar ringlar. Phosph. 1811, s. 12.
-SKIVA, r. l. f. (†) gradskiva (se grad-skiva, sbst.1 2). VetAH 1740, s. 195.
-SPJUT. [efter t. ringelspiess] (†) fruktspjut vars knopp är rundad. Eneroth Pom. 1: 173 (1864). Schulthess (1885).
(e) -TRAPPA, r. l. f. (†) vindeltrappa, spiraltrappa; jfr ring-trappa. Posten 1768, s. 266.
-VIS, adv. (†) i ringlar, i ring(ar), i spiralform. GPolhem PVetA 1745, s. 14. VetAH 1811, s. 130.
Avledn.: RINGLIG, adj. [jfr t. ring(e)lig, ring(e)-licht]
1) (†) ringformig. Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 5 (1753).
2) till e, om väg: som går i ringlar, som ringlar sig. SvD(A) 1933, nr 235, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content