SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RINGLA riŋ3la2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. ringla; jfr d. ringle, nor. dial. ringla; till RINGLA, v.1]
1) om ngt hopringlat l. ringformigt l. slingrande, ringel, ring, slinga. Broman HelsB 279 (1705). (Reven) lägges i ordentliga ringlor i båten. Schager 185 (1920). Ringla för ringla slingrar .. (bärglandsvägen) sig upp i Santa Catras högland. Martinson Kap 91 (1933). Wästberg Kung. 16 (1955).
2) [eg. specialanv. av 1] (†) (art av) tusenfotingssläktet Julus Lin.; särsk. i uttr. indianska ringlan, om Julus indicus Lin. Linné MusReg. 90 (1754).
Spoiler title
Spoiler content