RINGROS riŋ3~rω2s, äv. RINGEROS riŋ3e~, förr äv. RINGELIROS, r. l. f.; best. -en; pl. -or.
Ordformer
(ring- 1901 osv. ringe- 1896—1928. ringeli- 1852)
Etymologi
[av RING, sbst.1, o. ROS, sbst.1; för formen ringeliros jfr sv. dial. ringelros, ringeliblomma, o. lt. ringelroos, t. ringelrose samt de etymologiska upplysningarna under RINGBLOMMA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Calendula officinalis Lin., ringblomma. Knös Elfv. 109(1852). (I täppan) är plats för bin, ringrosor, liljor. TT 1901, Ark. s. 41.2NF 38: 14(1925).
SAOB
