SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
RIPPA, v.2
Etymologi
[(y.) fsv. reppa, rippa, sätta i rörelse, lyfta (ankar), sv. dial. reppa, skynda åstad; jfr d. rippe, sätta i rörelse med ett ryck, nor. rippe, lyfta (ankar), nor. dial. rippa, reppa, skynda sig, mlt. repen, reppen, sätta i rörelse, äv. refl.: skynda sig, lt. sik reppen l. rippen o. holl. zich reppen, skynda sig; av oklart urspr.; ordet har sammanställts med RAPPA, v.4, men kan möjl. äv. föras till den germ. rot rip som föreligger i REPA, v.2 I o. II; jfr äv. REPA, v.2 III]
(†) hasta, ila, skynda sig, skyndsamt bege sig (från en plats till en annan). När .. (giriga personer) kunna mena sigh någhot winna, rippa the ifrån then ena Orten til then andra öfwer Siö och Land. Palmchron SundhSp. 237 (1642).
Spoiler title
Spoiler content