RIPS RAPS, interj. l. adv.
Etymologi
[av t. rips raps (äv. rip rap, rippes rappes, rüps raps). — Jfr RAPS OM RAPS]
(†) betecknande att ngt sker i stor hast (i ett huj, i ett nafs l. dyl.), med bibet. av dels hafs o. slarv l. hoprörande av skilda föremål huller om buller, dels rofferilust l. tjuvaktighet; särsk. i uttr. rips raps i min säck o. d. [efter t. rips raps in meinen sack]. (De) sambla gotz och peningar .., vthan alt samwett, Rips raps j theras säck. PErici Musæus 1: 14 a (1582). (De) haffua slagit för mycket tilsamman, och tagit för mycket aff allahanda ondsko in om skipa borden: Ripz, rapz. Rolander Skipzb. 48 (1627). Påfvens andelige .. hafva gjerna goda dagar .. och .. låta tjäna sig af allom: rips raps i min säck, heter det. Borg Luther 2: 142 (1753).
Anm. En substantivisk anv. av d. o. representerar det i följ. språkprov förekommande rispraps, n., med bet.: ngt hoprafsat o. värdelöst [formen står antingen felaktigt för ripsraps l. utgör en sidoform till d. o. l. har uppkommit därur gm metates; jfr dan. o. t. ripsraps, sbst.]. Alt det Ehrenstolpe kan säija, har han af gr. Bengts private discourser som var Bielkens hufvudfiende. .. Det kan deraf slutas, hvad man ärnar karlen, när sådant rispraps tilsamman sökes. Bark Bref 2: 15 (1705).
