RISALIT ri1sali4t l. ris1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom nor. risalitt av t. risalit, av it. risalita (i ä. it. äv. risalit), återuppstigande, till risalire, åter stiga upp, sticka fram, av ri- (se RE-) o. salire, stiga m. m., av lat. salire, hoppa (jfr RESULTERA, SALTOMORTAL)]
byggn. o. konst. ett i allm. jämförelsevis ringa framskjutande parti av fasaden till en byggnad, som i höjdled sträcker sig över hela byggnaden o. har egen takbetäckning; äv. om liknande parti på vissa möbler, t. ex. på skåp. Sturtzenbecher (1805). Stenberg KyrkSkrud 37 (1950). — jfr MITT-RISALIT.
SAOB
