SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RISP ris4p, sbst.3, i bet. 1—4, 6 r. l. m. l. f. (BoupptSthm (i bet. 1), Dalin (i bet. 3) osv.), i bet. 5 n. (Nordforss osv.); best. -en resp. -et; pl. (ss. r. l. m. l. f.) -ar.
Etymologi
[sv. dial. risp, resp, becktråd, liten garnhärva m. m.; jfr dan. o. nor. risp, becktråd, nor. dial. risp, liten rem; vbalsbst. till RISPA, v., (o. etymologiskt identiskt med RISP, sbst.2 resp. sbst.5) o. sannol. eg. betydande: ngt (av- l. lös- l. upp)rispat]
1) (†) upprispad tråd l. frans i ända l. kant av tyg; anträffat bl. i pl. 1 g(amma)l (drällduk) .. med Rispar på ändan. BoupptSthm 1687, s. 473 b.
2) (†) = RISPA, sbst. 2. En smal risp, el(ler) rand af en lille fingers bredd (av en lunga). VDAkt. 1730, nr 369.
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (spets av) becktråd. Dalin Arg. 2: 285 (1734, 1754). Spetsa becktråden (göra rispen). Levander DalBondek. 2: 264 (1944). — jfr BECK-RISP.
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smalända av läderrep. Fatab. 1929, s. 158 (från Dalarna). Levander DalBondek. 2: 311 (1944).
5) [jfr 1] i sg. koll., om ngt upprispat (jfr 6); särsk. dels: tråd som gm rispning lösgjorts l. lösgjort sig ur tyg, dels: upprispat (gammalt) tyg (i sht förr använt för förbandsändamål); jfr CHARPI, LINNE-SKAV. Nordforss (1805). Man måste (vid maskinsömnad) .. noga se efter att .. intet ”risp” sticker fram. Langlet Husm. 881 (1884). Refvor böra .. stoppas, helst med risp af samma tyg. Därs. 882. 2SvUppslB (1952; om charpi). — jfr LINNE-, SIDEN-RISP.
6) (†) om det vid rispning l. skrapning o. d. av ett hårt föremål avnötta, slipavfall o. d. Pulvret eller rispen (vid skrapning av järnhaltigt mineral). SPF 1813, s. 19.
Spoiler title
Spoiler content