SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RISSLA ris3la2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linné Gothl. 177 (1745) osv.) ((†) -ar Rosenhane Oec. 135 (1662)).
Ordformer
(resl- 1747—1748. ressl- 1662—1745. risl- 1747. rissl- 1750 osv.)
Etymologi
[sv. dial. risla, resla, rössla; jfr fnor. rísla (med oviss vokalkvantitet i första stavelsen), buske, nor. dial. risla, buske, gren l. topp av (löv)träd, riskvast, vippa på gräsväxter, isl. hrísla (med oviss vokalkvantitet i första stavelsen), buske, samt det från nord. språk lånade eng. dial. rissle, mjukt spö, ärt- l. bönstjälk; sannol. besläktat med RIS, sbst.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) avhuggen gren l. ruska. Linné Gothl. 177 (1745). Någon väg fanns icke (över flygsandsfältet), utan hvart år utstakades den med risslor, såsom vägen om vintren på stora frusna sjöar. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 343 (1856).
2) (†) lång stjälk l. reva (se REVA, sbst.3), särsk. av humle. Rosenhane Oec. 135 (1662; om revor av pumpa). I stenrören sättas störar, hvarå humleråxnorne eller rislorne bindas om våren. VetAH 1747, s. 130. Hülphers Dal. 441 (1762).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vippa (på havre). Fatab. 1906, s. 13. — jfr HAVRE-RISSLA.
4) [efter motsv. anv. i nor.] bot. (individ av) växten Lapsana communis Lin., som når ansenlig höjd o. har gles, förgrenad ställning av blomkorgar, harkål, tomtrissla, tomtört; äv. ss. benämning på växtsläktet Lapsana Lin. Lyttkens Växtn. 1: 107 (1904; om släktet). 2SvUppslB 12: 1082 (1949). — jfr TOMT-, ÅKER-RISSLA.
Spoiler title
Spoiler content