RISTORNERA ris1torne4ra, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. ristornieren, fr. ristorner; av it. ristornare, av ri- (av lat. re-, åter; se RE-) o. stornare, vända om l. tillbaka, av lat. ex (se EX-, prefix) o. en motsvarighet till ffr. torner, fr. tourner (se TORNERA, TURNERA). — Jfr RETURNERA, RISTORNO, RITORNERA]
1) (numera föga br.) handel. med avs. på oriktigt uppförd post (i huvudbok) o. d.: rätta (gm postens anteckning äv. på motsatt sida, ss. kredit jämte debet l. omvänt); förr äv. dels med avs. på affärsskrivelse: besvara, dels med avs. på växel: återställa l. returnera till förre innehavaren. Flügel Köpm. 271 (1843). Andersson (1857). Ristornera vexel. Schulthess (1885). Banken kan icke ristornera överföring, i händelse banken av den debiterade girokunden icke erhölle täckning. Hernberg Rättsh. 256 (1922).
2) försäkr. med avs. på tagen försäkring: återkalla l. upphäva (mot avstående av en mindre del av premien l. premierna); med avs. på erlagd(a) försäkringspremie(r) o. d.: återbära (vid återkallande av försäkringen). Gynther ConvHlex. (1848). 2SvUppslB 24: 235 (1952).
