publicerad: 2006
TORNERA torne4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Lælius Bünting Res. 1: 42 (1588), JWollimhaus Ind. (1652)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(torner- (th-, -rrn-) 1551 (: torneresverdh) osv. tornier- i ssg 1539 (: tornier platzen). tourner- 1651 (: Ringrännings Tournerbahnen)–1757 (: Tournermäsziga). tourniere- i ssgr 1678 (: Tourniere Hielm), 1678 (: Tourniere-Lantzar). turner- 1620–1957 (: turnerlans). türner- i ssg 1638 (: Türnerplassen). tårner- 1564 (: Tårnere klinger)–1629 (: tårnerings banan). törnere- i ssgr 1553 (: törnereskiörthe)–1561 (: Törnere stakar))
Etymologi
[fsv. tornera; motsv. d. turnere, isl. turnera, mlt. torneren, mht. turnieren, vända med hästen, kämpa i tornej (jfr t. turnieren); av ffr. torner (fr. tourner), vända, av lat. tornare, svarva, sannol. avledn. av tornus, svarvstål, av gr. τόρνος, svarvstål, svarv, sannol. instrumentalnomen till τείρο, uppriver, nöter. — Jfr RISTORNERA, STORNERA, TORNER, TOURNESOL, TOURNIQUET]
1) (i sht om ä. förh. inom ridderskapet) ss. övning l. i tävling l. skådespel strida l. kämpa till häst o. med lans (l. annat vapen) försöka stöta motståndare ur sadeln (jfr DUSTA, v.2); särsk. i uttr. tornera om ngt, förr äv. tornera med ngn l. tillsammans; äv. allmännare: deltaga i riddarspel l. ryttarlek l. ringränning l. karusell (se d. o. 1) l. kamp till fots; i sht ss. vbalsbst. -ing, om handlingen l. verksamheten att tornera, äv. (o. i sht) konkretare, om enskild omgång av tornering. Tornering med synnerligit ståådt och pråål. Svart G1 Inledn. s. 5 (1561). (De) wille henne till brud begära. / Henness fadher gaf uth en sådan dom: / de skulle kiämpa och tornera ther om. Asteropherus 3 (1609; uppl. 1909). (De) tornerade så tilsamman, at beggies Hästar gingo några gångor på Hasarna. Girs G1 94 (c. 1630). Ynglingar som haffua lust medh hwar andra tornera til Häst. Linc. M 4 a (1640). (Vid drottning Kristinas kröning) stod ock ibland andra solenniteter combat de barrières eller tornering till fot mellan chevaliers d’amour et d’ambition. Kurck Lefn. 13 (1705). Sedan alla Riddare tornerat med Stridsyxor .. rycka (osv.). TornSp. 1799, 2Ordn. s. B 1 a. Tornering .. (dvs.) ringränning, riddarspel. SAOL (1950). — jfr RIDDAR(E)-TORNERING. — särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels (i sht om djur): strida l. slåss, dels: tvista l. träta l. diskutera o. d. (i sht ss. vbalsbst. -ing). Här widh Westeråhrs tornera / Medh oss wilia .. (danskarna) ey mehra. Prytz G1 C 4 b (1622). Biskopen som ännu på sin höga ålders dagar stod färdig att rida till tornering i en teologisk batalj. Hagström Herdam. 1: 135 (1897). Väldiga torneringar på schackbrädet. Warburg Rydbg 2: 734 (1900). Där tampas orrarna, så att vi efteråt finna både fjädrar och blodspår .. som minne av torneringarna. Boberg Varg. 184 (1934).
2) [utvecklat ur 1; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (†) väsnas l. bullra; om person äv. dels: skråla, dels: skälla l. gorma l. domdera; särsk. i vissa uttr., dels: tornera på ngn l. över l. mot ngt, skälla osv. på ngn l. över l. mot ngt, dels ngn gg: tornera på ngt, väsnas l. bullra gm att slå l. bulta på ngt. För dhet han i proban tornerat haf:r, plichtar han 2 dygn in carcere Academico. ConsAcAboP 3: 465 (1670). Sylvius Mornay 526 (1674: emoot). Så komer hon in i stuwen och thornerrar på min Broder för thet han tog henne ifrån then andra hustruen. VDAkt. 1683, s. 196. Tornerande uppå dörar och fönster. ConsAcAboP 7: 33 (1690). (Då) kom Directeuren .. inlöpandes .. svärjandes och tornerandes der öfver, att han blifwit upförder lijka som wore han ingen ährlig karl. MeddSlöjdF 1896, s. 110 (1695). Om Stormwädret icke stiller sig strax efter Solenes Upgång, blijr han stoor och tornerar länge. Alm(Upps.) 1697, s. 28. Benedictsson Eftersk. 98 (c. 1885).
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av de nedan under A o. B anförda ssgrna kan äv. hänföras till torner): A: TORNER-BANA. (torner- 1651 (: Ringrännings Tournerbahnen) osv. tornere- 1652) (i sht förr) bana (se bana, sbst.1 3) för tornering; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -plats o. ränn-bana 1, strids-bana 3, tornerings-bana. JWollimhaus Ind. (1652). SKN 1843, s. 213 (bildl.). —
-HARNESK. (i sht förr) harnesk avsett för l. använt vid tornering. Fatab. 1939, s. 144 (om förh. på 1500-talet). —
-HJÄLM. (torner- 1660 osv. tornere- 1557–1687) (i sht förr) [jfr t. turnierhelm] hjälm avsedd för l. använd vid tornering; äv. (herald.) om heraldiskt tecken föreställande sådan hjälm; jfr stick-hjälm. Opå förbe:te vapn tree öpne tornerehiälmer, hvarthere medh enn chrone. G1R 27: 156 (1557). På tornerhjälmar .. låsas visiret och pannklaffen .. fast genom en spärrinrättning. Alm BlVap. 208 (1932). —
-KRAGE. [jfr t. turnierkragen] (i sht förr) herald. bitecken på vapensköld i form av en svävande bjälke med nedhängande flikar o. som betecknar en genealogisk sidolinje. Björkegren 1616 (1786). —
-KÄMPE. (numera bl. tillf.) deltagare i tornering. På den lägre mellanplanen fingo endast Tornerkämparne vistas, medan de väntade tillfälle att strida. Sparre Findl. 1: 222 (1835). —
-LANS. (torner- 1885 osv. tornere- 1678) (i sht förr) lans avsedd för l. använd vid tornering; jfr -spjut, -stake, -stång o. dust-lans. Westhius Vitt. 7 (1678). —
-MARSKALK. (förr) härold (se d. o. 1 (slutet)). (Tornerspelets) Början skedde med tornermarskalkens marche, som utfördes enligt ceremonielet. GJEhrensvärd Dagb. 1: 125 (1776). Han .. var en inflytelserik medlem af Valhallaförbundet, inom hvilket han blef .. tjänstförrättande ”Tornér-marskalk”. FinBiogrHb. 1165 (1899). —
-MÄSSIG. särsk. (†) om person l. grupp av personer tillhörande ridderskapet: som har rättighet att deltaga i tornering; äv. om riddares ställning l. värdighet: som medför sådan rättighet. (Person) som kan bewisa sin Tournermäsziga Adel. SvMerc. 2: 503 (1757). Herolder .. måste fullkomligen känna alla Adliga och Torner-mäsziga Slägter och Vapen. Bergklint MSam. 2: 416 (1792). Weste (1807). —
-PLATS. (torner- 1539 osv. tornere- 1627–1700) (i sht förr) plats för tornering; äv. bildl.; jfr -bana o. tornerings-plats. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 73 (1539). I början woro Hielm-klenodierne wilkorlige, at hwar och en Riddare tog sig sådane som största anseendet gifwa kunde, då han på torner-platsen sig wiste. Uggla Herald. 119 (1746). Det offentliga ordets tornerplats. ASScF 24: Minnestal 1: 16 (1898). —
-RUSTNING. (i sht förr) rustning avsedd för l. använd vid tornering; jfr tornej-rustning. Björkman (1889). —
-RÄNNANDE. (torner- 1563. tornere- 1793) (†) särsk. om tornering. BtFinlH 4: 144 (1563). (G. II A. skrev) att han vid bröllopshögtiden ärnade låta hålla Tornere- och Baljerännande. Hallenberg Hist. 3: 372 (1793). —
-SADEL. (torner- 1768. tornere- 1620) (i sht förr) sadel avsedd för l. använd vid tornering, stäksadel. Tolf Tornere sadler och Tÿgh. KlädkamRSthm 1620 A, s. 43 a. —
-SCHABRAK. (förr) schabrak (se d. o. 1) avsett för l. använt vid tornering; jfr -täcke. SvFolket 3: 264 (1938). —
-SKÖLD. (i sht förr) sköld använd l. avsedd att användas vid tornering. Holmbergsson Flor. 23 (1830). Stundom var .. tornerskölden, för att beqvämare bäras .. fäst (vid bältet) innan det kom till drabbning. UB 6: 115 (1874). —
-SKÖRT. (torner- 1946 osv. tornere- 1553–1671) (förr) = pansar-skört. Ett gullt gyllen tobijn törnereskiörthe. HH 2: 35 (1553). Livrustk. 1946–48, s. 58. —
-SPEL. [möjl. efter t. turnierspiel] tornering; särsk. om tornering ss. tävling (under festliga former); äv. dels (i sht i pl.) om serie av sådana tävlingar osv. som sträcker sig över två l. flera dagar, dels allmännare, om riddarspel l. ryttarlek, dels oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr tornera 1 slutet). Dähnert 338 (1746). Tornerspelet i egentlig bemärkelse var den förnämsta af de ridderliga lekarna, och dess namn plägar därför i dagligt tal användas för att beteckna dem alla. Boëthius HistLäsn. 2: 235 (1898). Tornerspel l. Tornering .. (dvs.) ridderliga vapenlekar. Ekbohrn (1936). (I ormfarmen) fick jag en gång se det grannaste tornerspel man överhuvud kan få se i djurvärlden. Ruin SjunknH 218 (1956). Abélard, den oövervinnerlige mästaren i tidens intellektuella tornerspel. Aspelin TankVäg. 1: 213 (1958). —
-SPJUT. (i sht förr) tornerlans; särsk. (herald.) om bild av tornerlans. Utholkningen på höger (sida av skölden) skal hafwa tient til at lägga tourner-spiutet uti .. på det man både skölden och spiutet med wänstra, och hästen med högra handen i nödfal .. lättare skulle kunna styra. Uggla Herald. 20 (1746). Schulthess (1885; herald.). —
-STÅNG. (i sht förr) tornerlans. Man såg honom äfwen, med lika skickelighet, fatta sin torrnerstång. Wexell Rol. 36 (1755). Fryxell Ber. 1: 39 (1823). —
-SVÄRD. (torner- 1830 osv. tornere- 1551–1788) (i sht förr) (kortare) svärd använt l. avsett att användas vid tornering. Till Nils Tulson, att han lather göre 60 torneresverdh och 4 fectesverdh. G1R 22: 426 (1551). —
-TYG. (numera föga br.) utrustning l. tillbehör (i sht rustning) för tornering. Fatab. 1939, s. 142 (c. 1590). Livrustk. 1940–42, s. 135. —
-TÄCKE. (torner- 1560 osv. tornere- 1620) (i sht förr) hästtäcke avsett för l. använt vid tornering. Denn 15 august annamade Hans perlesticker till tornertekenn Jnse gull .. fiolebrunth carmesi silcke. KlädkamRSthm 1560 E, s. 45 a.
B (†): TORNERE-BANA, -HJÄLM, -LANS, -PLATS, -RÄNNANDE, -SADEL, -SKÖRT, -STAKE, -SVÄRD, -TÄCKE, se A.
C (numera bl. mera tillf.): TORNERINGS-BANA. tornerbana; äv. mer l. mindre bildl. JMessenius i HB 1: 109 (1629). (Sångmörna sökte sig) en ny fristad, en ny torneringsbana för snillets ridderliga spel. 2SAH 12: 293 (1827). —
-LEK. (numera föga br.) om tornerspel; äv. bildl. Snillets tornerings-lekar i vitterhet och konst. 2SAH 32: 263 (1859). Bohord, (dvs.) en medeltida torneringslek. 3NF 3: 662 (1925). —
-PLATS. tornerplats; äv. bildl. På Torneringzplatzen (rännarbanen) stridde man medh Rijdande. Schroderus Comenius 948 (1639). 3SAH XLVII. 2: 19 (1836; bildl.).
Avledn.: TORNERARE, m. ⁄ ⁄ ig. (i sht förr) deltagare i tornering (jfr riddare 2 d); äv. mer l. mindre bildl. (Han bryter sina löften liksom) en klen tornerare som sporrar sin häst blott på ena sidan och bryter sin lans bakwändt. Hagberg Shaksp. 6: 360 (1849). Söderhjelm Levertin 1: 477 (cit. fr. 1901).
Spoiler title
Spoiler content