SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RIT ri4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. rit; vbalsbst. till RITA, v.2; i bet. 3 efter isl. rit, n., ngt skrivet, brev, till ríta, skriva, etymologiskt identiskt med mlt. rīten (se RITA, v.2) l. med mlt. wrīten, feng. wrītan, båda med bet.: rista, skriva (se VRET)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ritad) linje, (ritat) streck; särsk. om linje ristad i marken för att tjäna ss. gränslinje vid vissa lekar o. d.; äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. gå över riten, överskrida gränsen för det hederliga l. anständiga o. d.; jfr RITA, v.2 I 1 (o. 5). Dybeck SvRunurk. 1: 3 (1860; om linje i runinskrift). Alla affärskarar är lite skojare, dom går över riten då och då, om bara förtjänsten lockar. Larsson i By Logen 262 (1916).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) allmännare, om stadsgräns; jfr RITNING 3 b δ. Utom Gamla stadens (dvs. Lidköpings) rit. Nilsson Lidköpingsförh. 78 (cit. fr. c. 1885). PT 1907, nr 182 A, s. 4.
3) [efter motsv. anv. i isl.] (†) skrivelse, brev; jfr RITA, v.2 I 7. Konung Gorms rit eller bref til Klack Harald i Hollsten. Lagerbring 1Hist. 2: 809 (1773).
Ssg (till 3; †): RIT-SÄNDNING. [efter isl. ritsending] konkret, om brev. Prinsessan Ingegerds .. afgångna ritsändning eller bref til Ragvald Jarl. Lagerbring 1Hist. 2: 809 (1773).
Spoiler title
Spoiler content