publicerad: 1958
RITTER, m.; ss. självständigt ord anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
(†)
Ssg: (1) RITTER-MÄSTARE. [jfr t. rittermeister] (†) chef för rytteriavdelning (rytterifana); jfr ryttmästare. Carl IX Cal. 105 (1596).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content