SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RITUALIST -ist4, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ritualist, fr. ritualiste; till RITUAL, sbst. o. adj. (o. RITUALISM)]
1) (knappast br.) kännare av en kyrkas l. religions ritual. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).
2) (i sht i fackspr.) person som ivrar för ett strängt iakttagande av ritual o. yttre former; särsk. om anhängare av den engelska ritualismen. Andersson (1857). Englands ritualister. DN(A) 1920, nr 269, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content