SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1958  
RITUELL rit1ɯäl4 l. ri1-, l. -uäl4, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-el 18891906. -ell 1829 osv.)
Etymologi
[jfr d. rituel, t. rituell; av fr. rituel, av lat. ritualis (se RITUAL, adj.)]
som hör till l. ingår i l. ansluter sig till l. användes vid l. har avseende på rit l. riter (l. ritual). Min öfvertygelse om vigten af rituell enhet i Kyrkan. Tegnér (WB) 6: 258 (1829). Rituella danser. Ymer 1906, s. 272 (om indiska förh.). Med kulthandlingarna äro i regel vissa rituella föremål intimt förenade. Hammarstedt SvForntro 1 (1920). (Prästen höll) förutom den rituella jordfästningen .. ett gripande griftetal. VästerbK 1927, nr 160, s. 5. Rituella bad. Fåhræus LäkH 1: 88 (1944). — särsk. i utvidgad anv., motsv. RIT, sbst.1 b; stundom: ritualenlig (se d. o. 2). Asplund Stud. 11 (1912). Den mer rituella delen av Nobelfestligheterna. SvD(A) 1930, nr 337, s. 3. Att införskaffa våra rituella förråd av skinkor, lutfisk, revbensspjäll, glögg, mandel m. m. (för julfirandet). Därs. 1931, nr 340, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content