RIVIERA riv1iä3ra2 l. ri1-, l. -æ3ra2, äv. -e3ra2, äv. 1040, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr fr. rivière; av it. riviera, strand, till lat. ripa, strand; etymologiskt identiskt med REVIR]
1) om (kustremsa utgörande del av) nordvästra Italiens o. sydöstra Frankrikes (bärgiga) medelhavskust; ofta om den franska delen av denna kust; vanl. i sg. best. o. använt ss. egennamn (skrivet med stor begynnelsebokstav); äv. i sådana uttr. som (den) italienska l. franska Rivieran. Från Rivieran. Levertin (1883; boktitel). Genova la superba .. kalla italienarne den stad, där rivierorna, den östra .. och den västra .. sammanlöpa. Grimberg VärldH 7: 583 (1936).
2) i utvidgad anv., om kust(remsa) som gm mycket goda badstrander, gott klimat o. d. (stundom äv. intensivt turistliv o. d.) erinrar om Rivieran (i bet. 1). Grisslehamn .., ett svenskt Monte Carlo med en riviera af ganska otuktad granit. Engström Lif 45 (1903, 1907). Abbazia, den österrikiska rivieran kallad. Wall Männ. 127 (1926). Rogberg Portug. 66 (1931). jfr Dalin (1871).
Ssgr (till 1): RIVIERA-BLÅ. (tillf.) om vattenyta o. d.: blå som vid Rivieran. Havet ligger rivierablått. TurA 1918, s. 247. —
-KARAKTÄR. (mera tillf.) karaktär hos ett område (med hänsyn till klimat o. d.) som överensstämmer med Rivierans. Strindberg TrOtr. 4: 176 (1897). —
-KLIMAT. klimat som utmärker (trakterna kring) Rivieran. 3NF 1: 761 (1923). —
-KLOCKA, r. l. f. bot. den vid italienska Rivieran inhemska, hos oss ss. prydnadsväxt odlade växten Campanula isophylla Moretti, betlehemsklocka, betlehemsstjärna. Hylander PrydnV 36 (1948). —
-VISTELSE. vistelse (i sht ss. turist) vid Rivieran. SAOL (1950).
SAOB
