SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RIVEN ri3ven2, adj. -vet; -vne, -vna; -vnare.
Etymologi
[sv. dial. riven; till RIVA, v.2, o. sannol. bildat på samma sätt som SNIKEN till SNIKA, STICKEN till STICKA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om fisk: napplysten, ”i taget”, ”på hugg”; jfr RIVA, v.2 II 1, VI 1. Utbytet .. (vid fisket hade) kunnat vara bättre om man ”haft bättre väder”, ”vattnet ej varit för lågt eller för högt”, fisken ”rifven” o. d. TurÅ 1895, s. 109.
2) sniken, närig, snål; jfr RIVA, v.2 VI 1. Socknens rivnaste och rikaste bönder. AB 1929, julnr s. 10.
Spoiler title
Spoiler content