ROCCELLSYRA roksäl3~sy2ra, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[liksom eng. roccellic acid o. fr. acide roccellique efter det av den tyske kemisten F. Heeren 1830 bildade t. roccellsäure, till nylat. Roccella, namn på ett lavsläkte (bildat av Linné till en latinisering av det ord som föreligger i fr. roc, roche, klippa (se ROCAILLE); laven växer på klippor) o. SYRA, sbst.]
(i fackspr.) organisk syra med molekyler innehållande 17 atomer kol, 32 atomer väte o. 4 atomer syre, vilken finnes hos vissa arter av lavsläktet Roccella DC o. utgör ett derivat av bärnstenssyra. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 229. Dalin (1855).
Avledn.: ROCCELLSYRAD, p. adj. (†) i uttr. roccellsyrat salt, salt av roccellsyra. Dalin FrSvLex. 2: 427 (1843).
