ROFÅGEL, m. l. r.; best. -n; pl. -glar.
Etymologi
[(möjl. under anslutning till RO, sbst.1, l. ROA, v.) av t. ruhrvogel, lockfågel som är fastbunden vid en stång l. i ett rep, av ruhr, anordning varvid lockfågel är fastgjord, lockfågel (sammanhörande med ruhren, rühren, röra; se RÖRA, v.), o. vogel (se FÅGEL)]
(†) uppstoppad fågel som förr användes ss. lockfågel (vid lärkjakt) varvid den kunde sättas i rörelse med snören. Rofågel fabriceras af en gröning eller tätting, som fästes vid ett snöre, som med ena ändan är fästadt vid en stör eller något annat, och i andra ändan fasthålles af Jägaren, som manierar strecket likasom fågeln lefde, och ämnade slå ner på marken. Greiff Jagt 93 (1828). Dalin (1855).
