ROMANCEMENT rωma3n~semän2t, r. l. n.; best. -en, ss. n. -et. (förr äv. skrivet i två ord l. med bindestreck mellan ssgslederna)
Etymologi
[jfr t. romanzement; av eng. roman cement, av roman, romersk (av lat. romanus, se ROMAN, sbst.1), o. cement (se CEMENT); eg.: romersk cement (jfr språkprovet fr. 1936 nedan), urspr. benämning given åt en av engelsmannen J. Parker uppfunnen, 1796 patenterad cement]
(i fackspr.) ett slags cement som framställes gm bränning under sintergränsen av kalkmärglar l. motsvarande konstgjorda blandningar av kalk o. lera; jfr ROMERSK 4 c β. Åstrand 2: 203 (1855). En .. (till c:a 30 procent) förorenad kalk benämnes .. naturligt cement eller romancement. Den sista benämningen kommer därav att de gamla romarna använde sådan hydraulisk kalk till betong eller till murbruk i för vatten utsatt murverk. HantvB I. 4: 56 (1936).
