SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
ROMERSK rωm4ersk (rómmärrsk Dalin; rωm4ərsk l. 4m- LoW (1911)), förr äv. ROMISK l. ROMSK l. RÖMERSK l. RÖMISK l. RÖMSK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(romersch 15591656. romersk (romm-) 1526 osv. romesch 1651—52. romesk (romm-) 15381748. romisch 15561561. romisk 15381697. romsk 15381745 (i vers). römersk (römm-) 15261668. römesk 15951632. römisch 1652. römisk 15411664. römsk 15951757)
Etymologi
[fsv. romersker, romsker, römsker; jfr dan. o. nor. romersk, holl. rooms, mlt. rōmesch, t. römisch, eng. romish; till ROM (se ROM-), i formerna på -ersk med anslutning till ROMARE, sbst.1]
som hör till l. har avseende på l. härrör från l. på annat sätt har samband med staden Rom i Italien l. romarna.
1) med särskild tanke på det forntida Rom l. det forntida av romarna behärskade riket. Romerska riket, folket. Romerska republiken (jfr 3 a). Romerska antikviteter. Romersk religion, mytologi. Romersk järnålder, epoken från Kr. f. till 400 (äldre o. yngre kejsartid). Må j .. hwdhflengia någhon Romersk man, och odömdan? Apg. 22: 25 (NT 1526; Bib. 1917: romersk medborgare). Romerske borgares dreght. VarRerV 18 (1538). Twå Förstar; en Grekisk och en Romersk. Stiernhielm Parn. 1: 1 (1651, 1668). Ded Romske väldet först af Göthers infall knäcktes. SColumbus Vitt. 87 (c. 1670). Romerske kejsare i marmor. VRydberg i SvTidskr. 1875, s. 1 (rubrik). Konsten att gravera glas har .. förekommit redan under romersk tid. Seitz ÄSvGlas 22 (1936). — jfr FORN-, FÖR-, GAMMAL-, PROVINSIAL-, SEN-, VÄST-, ÖST-ROMERSK. — särsk. (†) i substantivisk anv.: romare. Sancti Pauli Epistola till the Romerska. (NT 1526; rubrik). Nu seer bå Romsk och Greck oss theras konster härma. TRudeen Vitt. 203 (1688). (Folkslaget) Æqui .. gaf .. them Romerskom mycket at syssla, innan thet kunde öfvervinnas. Wennerdahl 19 (1748).
2) [specialfall av 1] ss. beteckning för vissa företeelser som äro l. anse(tt)s vara förknippade med l. utmärkande för det forntida Rom l. det romerska riket l. romarna under forntiden; jfr 4.
a) (numera bl. tillf.) om språk l. ngt språkligt (jfr 7): latinsk. Hof PhilosGr. 28 (1782). En mästare i Romerska språket. Franzén Minnest. 2: 16 (1822). 2NF 23: 769 (1915).
b) om litteratur: latinsk; om vältalighet: utövad på latin; som är av det slag som de romerska retorerna utövade, klassisk; om litterär stil: som är utmärkande för den romerska litteraturen l. vältaligheten l. liknar dess stil. 2VittAH 4: 257 (1789, 1795). Äfven fosterländska ämnen kläddes i klassisk drägt, och vältaligheten blef romersk (under 1600- o. 1700-talen). Svedelius i 2SAH 40: 515 (1865). (Talet) hölls av en extra notarie som .. behärskade den .. retorik, halvt .. romersk, som man .. vant sig att anse .. humoristisk. Hallström Händ. 87 (1927). Romersk litteratur. 2SvUppslB 24: 420 (1952). — särsk. i uttr. romersk vältalighet och poesi, ss. benämning på ämnesområdet för en professur vid universitetet i Lund, som numera omfattar latinska språket o. litteraturen. (Docent) Paul Genberg .. förestår Professionen i Rom(ersk) Vältalighet och Poësi. LundAkKatal. 1841, h.-t. s. 7. LUKatal. 1957, v.-t. s. 29.
c) om yttre drag l. inre egenskaper l. karaktärsdrag l. anda o. d.: som är av det slag som var l. anses ha varit utmärkande för romarna. Hr. v. H(aller) är til växten lång, har et skjönt uphögt ansigte, utur hvilket framlyser en stor skarpsinnighet. Med et ord. Hans ansigte är Romerskt. SvMerc. 1: 136 (1755). Hon har sett romerska dygder, uppoffringar och försakelser bland (landsbygdens folk). Knorring Torp. 1: 7 (1843). — särsk.
α) i uttr. romersk näsa, om (konvext) krökt näsa, örnnäsa; särsk. motsatt: grekisk näsa. Holmberg 1: 108 (1795). Flodström SvFolk 62 (1918).
β) (†) i sg. obest. i substantivisk anv., i uttr. uppå romersk, på romerskt sätt. Klädd vppå Römersk. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668); jfr d.
d) om klädedräkt l. klädsel o. d. Cellarius 204 (1729). Den romerska togans djupa och plastiska veck. Hedberg SvSkådesp. 67 (1884). De romerska sandalerna. Jäfvert Skomod 9 (1938).
e) om bokstav l. tryck- l. skrivstil l. alfabet: som är av det slag som användes av romarna (i motsats till den grekiska stilen o. frakturstilen) resp. som består av sådana bokstäver, latinsk. UpplFmT 40: Bil. 25 (1612). Det Romerske Alphabetet. Dijkman Runst. 9 (1708). Hof Skrifs. 114 (1753). HantvB I. 5: 241 (1937).
f) i uttr. romersk siffra o. d., om taltecken som ingår i det av romarna använda talsystemet, i vilket taltecknen utgöras av vissa latinska bokstavstecken (I, V, X, L, C, D o. M) o. de olika talen betecknas med ett l. flera sådana tecken; motsatt: arabisk siffra. Palmquist Räkn. 9 (1750). TrängRegl. 1940, s. 336.
g) i måttsbeteckningar. (Lat.) Libra (sv.) itt romesk skålapund, thz är epter wor wicht fyra och tiwgu lott. VarRerV 46 (1538). Mil. Står Matt. 5: 41 för grundtextens milion, varmed på det anförda stället förstås en romersk mil, motsvarande omkr. 1 1/2 kilometer. Bib. 1917, Ordförkl. s. 430.
h) i uttr. romersk rätt (förr äv. romersk lag l. romerska rätter) o. d., sammanfattningen av de lagar o. rättsregler som tillämpades i det forntida romerska riket o. som utgöra grundvalen för de flesta europeiska ländernas lagstiftning. I the Romerske Rätterne. Stiernhielm Arch. H 1 a (1644). Romerska Lagens stadgande. Flintberg Lagf. 4: 489 (1801). (Professor) i rättshistoria med romersk rätt. SvStatskal. 1957, s. 800.
i) konst. ss. beteckning för den (under etruskiskt, grekiskt o. hellenistiskt inflytande utbildade) konststil som var utmärkande för arkitektur o. bildkonst i det romerska riket; jfr ROMANSK, adj.1 5. Sturtzenbecher (1805). Fulla l. Romerska rundbågen .. utgöres af en halfcirkel. NF 2: 1424 (1878). Från Antoninus Pius (138) brukar man räkna den romerska barocken. Hahr ArkitH 130 (1902). Romersk konst. 2SvUppslB 24: 416 (1952). — särsk. i uttr. romersk ordning l. romerskt kapitäl, om (kolonnordning som utmärkes av) kapitäl sammansatt av element från den joniska o. den korintiska stilen; jfr KOMPOSIT-ORDNING(EN). König Mec. 78 (1752). 2SvUppslB 24: 417 (1952).
j) [jfr t. römerzinszahl; urspr. i fråga om grundskatten inom romerska riket; jfr INDIKTION] kronol. i uttr. romerskt skattetal l. romersk indiktion, tal som utmärker ett givet års ordningsnummer inom en indiktionscykel, indiktion(stal), romartal. (Detta år) är Thet Rhomerska Skattatalet .. 1. GOlai Cal. F 3 a (1588). Romersk indiktion. 2NF 12: 561 (1909).
k) i uttr. romerskt bad o. d., bad (med massage) varvid den badande bringas i svettning gm vistelse i ett rum med het, torr luft; jfr turkiskt bad (se TURKISK), finsk bastu (se BADSTUGA 2). NF 1: 1429 (1876). Agrippa var den förste, som byggde monumentala varmbadhus, s. k. termer, i Rom. Därigenom gav han upphov åt de sedermera så berömda romerska baden med sin svettbastu, sin frottering och massage i ljumma rum (osv.). Grimberg VärldH 4: 268 (1930).
3) med särskild tanke på Rom efter antiken l., allmännare, utan tanke på ngn särskild period i stadens historia; särsk. om varor, modeartiklar o. d. Den romerska befolkningen. Romerska kampanjan, det lågland som omger Rom o. som sträcker sig från Civitavecchia i norr till Pontinska träsken i söder. Hanskar .. perfemerade af Romersk fasson. KlädkamRSthm 1651 52 Fransk., s. 220. J de Stående Lanternorna insatt 2 stora Römska rutor. HovförtärSthm 1757, s. 3994. Utomhus uppträdde .. (Lorentz Dietrichson) i romersk slängkappa och mjuk hatt med stora brätten — korrekt alltså som konsthistorieprofessor. Pauli Ungd. 51 (1925). I de romerska tidningarna kannstöpes det friskt (om anledningen till den stundande jesuitkonferensen). SDS 1957, nr 279, s. 19. — särsk.
a) hist. i uttr. romerska republiken (jfr 1).
α) jämförelsevis kortvarig medeltida statsbildning (med Rom ss. huvudstad), grundad 1143. NF 13: 1357 (1889).
β) italiensk stat 1798—1799 (med Rom ss. huvudstad). Held o. Corvin IV. 1: 356 (1852).
b) i uttr. romerska skolan, om vissa skolriktningar inom konsten, som leda sitt ursprung från vissa tongivande romerska mästare.
α) konst. om viss skolriktning inom byggnadskonsten vid medeltidens slut o. nyare tidens början. Upmark Lübke 516 (1872). Eichhorn KonstH 54 (1881).
β) mus. om viss skolriktning inom musiken (från slutet av 1500-talet till inpå 1700-talet), som utmärktes av en konservativ, strängt polyfon körstil i Palestrinas anda. 2NF 23: 769 (1915). Brodin (1948).
4) [i regel med motsvarigheter i andra europeiska spr., särsk. i t. o. eng.] i benämningar på vissa djur, växter, ämnen o. föremål som förknippats med Rom l. romarna; jfr 1, 2, 3.
a) zool. i uttr. romersk duva, till jätteduvorna hörande slätnackad tamduva. 4Brehm 8: 39 (1926). SvUppslB 27: 420 (1937).
b) bot. i växtnamn: romersk beta, om olika varieteter av Beta vulgaris Lin. Röd Romersk beta. Rudbeck HortBot. 16 (1685). Under Hvitbeta eller Mangolt förstår jag den stora Romerska eller Sweitzserska Betan. Fallén Fleischer 153 (1795). romerska bönor, (bönor av) växten Phaseolus vulgaris Lin. var. nanus Lin. Lyttkens Växtn. 656 (1908). romersk fänkål, varietet av kryddväxten Foeniculum vulgare Mill. Jönsson Gagnv. 249 (1910). romersk hyacint, om vissa varieteter av prydnadsväxten Hyacinthus orientalis Lin. 2NF 11: 1434 (1909). romersk kamomill l. romerska kamomillblommor, se KAMOMILL 2 c resp. KAMOMILL-BLOMMA 2 c. romersk kattost, se KATTOST b. romersk kummin, se KUMMIN 1, 4 a. — (†) romersk kyndel, sannol. [efter t. römischer kümmel] om växten Cuminum Cymicum Lin. Giff .. (det sjuka) barnet in stöttan Romisk Kynnil medh skijrd hånigh beblandat. BOlavi 176 a (1578). romersk kål, Beta vulgaris Lin. var. cicla, mangold. 2NF 3: 146 (1904). romersk malört, se MALÖRT 1 slutet. — romersk nässla, se NÄSSLA, sbst. 1 b β. — romersk riddarsporre, prydnadsväxten Delphinium Ajacis Lin. Liljeblad Fl. 182 (1792). Hylander PrydnV 42 (1948). romersk sallad l. sallat, (den ss. sallad använda) köksväxten Lactuca sativa Lin. var. crispa Lin., bindsallat; jfr ROMANSK, adj.1 1 c α. Ekenberg (o. Landin) 372 (1890). Elfving Kulturv. 130 (1895). romersk spenat.
α) Beta vulgaris Lin. var. cicla, mangold. Rebau NatH 2: 89 (1879). Fries SystBot. 153 (1891).
β) köksväxten Rumex patientia Lin. HbTrädg. 2: 73 (1872). GbgTrädgFPrisuppg. 1924, s. 34. — (†) romersk syra, Rumex scutatus Lin. Rudbeck HortBot. 2 (1685). Linné HortUps. 89 (1748). Lilja SkånFl. 240 (1870).
c) (i fackspr.) i ämnesnamn.
α) romersk alun, ett slags (fin, rödaktig) alun från Italien l. imitation av sådan. BoupptSthm 1679, s. 1010 a. Berzelius Kemi 1: 477 (1808). KommentSvFarm. 1082 (1905).
β) (numera föga br.) romersk cement, = ROMANCEMENT. Liedbeck KemTekn. 180 (1863). Ekbohrn (1904).
γ) (†) romersk vitriol, kopparsulfat. Hildebrand MagNat. 56 (1650).
δ) (†) romersk rödmull, bränd jordfärg framställd gm upphettning av järnhaltig lera av viss sammansättning. Rinman (1789).
d) (†) i namn på vissa maträtter o. konfektyrer. Rommersk Miölk. Valleria Hush. 1 (c. 1710; rubrik). Romersk Choklad. SvKock. 179 (1837; rubrik).
e) fyrvärk. i uttr. romerskt ljus, fyrvärkeripjäs bestående av en avlång papp- l. pappershylsa med en fyrvärkerisats som, då den antändes, sänder ut olikfärgade ”stjärnor” i rymden. AHB 66: 104 (1871). Siwertz Sel. 1: 38 (1920).
f) [ringarna ha först använts i Italien, trol. redan under romartiden] i sht gymn. i uttr. romerska ringar, ringar som äro parvis upphängda med rep l. kedjor i en hög ställning o. som användas vid utförande av gymnastiska l. akrobatiska rörelser. GHT 1896, nr 90 B, s. 1. NFSportlex. 5: 1242 (1943).
g) (†) om fiolsträng; = ROMANSK, adj.1 1 c β. Synnerberg 2: 105 (1815). Nisbeth 1286 (1870).
h) sömn. i uttr. romerska stygn, om långa plattsömsstygn nedsydda på mitten. Husmodern 1958, nr 14, s. 12.
5) med tanke på Rom ss. säte för påven o. centrum för den romersk-katolska kyrkan; ofta liktydigt med: romersk-katolsk. Romerska kyrkan, romersk-katolska kyrkan. Romerska kurian. En romersk katolik. Thet Romerske Clärckeriidt. G1R 5: 174 (1528). Then Catholiske Romerske Religion. Schmedeman Just. 610 (1671). Den helige Romerske Fadren. Wulff Petrarcab. 220 (1905). Mot den romerska gärningstron sätter Luther nåden allena. SDS 1955, nr 148, s. 2. Den romerska kyrkans väl. Därs. 1957, nr 279, s. 19. — särsk.
a) [jfr t. der römische stuhl] (numera bl. tillf.) i uttr. (den) romerska stolen, om påvestolen (ss. symbol för påvens ämbete l. påvemakten l. påven). LPetri Kr. 55 (1559). Schönberg Bref 1: 70 (1772). Strindberg SvFolk. 1: 57 (1881).
b) (†) i uttr. romersk rättegång, rättegång efter kanonisk lag. OPetri Kr. 315 (c. 1540).
c) (†) i uttr. romersk list, = ROMAR-STYCKE. (Konungen) fruchtade .. för (ärkebiskop Johannes Magnus') Romerska lister. Svart G1 120 (1561).
d) (†) i pl. best. i substantivisk anv.: de romerska katolikerna. The Medhel och Wäghar, ther medh the Romerske wilia komma Nordlanden inunder Påwedömet igen. Bureus Påw. A 2 a (1604).
6) hist. i titeln för vissa härskare över andra riken än det fornromerska (det karolingiska o. det tyska riket), som läto kröna sig av påven i Rom (tidigast Karl den store år 800) o. därvid erhöllo titeln romersk kejsare l. konung l. som traditionellt erhöllo denna titel (särsk. i uttr. vald romersk kejsare), samt i benämningar på det tyska riket från år 962 (då Otto den store kröntes i Rom) till år 1806 (i uttr. det heliga romerska riket av tysk nation l. det romerska riket l. dyl.; jfr TYSK-ROMERSK); äv. om sådant som har samband med (ngn av) dessa härskare resp. detta rike. Romersk konung, särsk. ss. titel på dels den furste som valts till det tysk-romerska rikets konung l. dennes medregent men ännu icke blivit krönt till kejsare, dels (under nyare tid) den furste som valts till den romerske kejsarens efterträdare redan under dennes livstid. OPetri Kr. 95 (c. 1540). Vår herre och konungh haffver bekommet någre breff och scriffvelsser både ifrå romische Keijserlige M:tt, thesliges ifrå romiske kongen, kongen udi Franckerike och aff monge andre veldige herrer och furster. G1R 26: 864 (1556). Förster och ständer i Romske rijket. AOxenstierna 8: 656 (1633). Jag är född öfver tijo mijl söder ifrån Randers, hvarest vi äre ansedde som Ledamöter af det helga Romerska Riket. Lagerström Holberg Jean 51 (1744). Ahnlund GA 343 (1932). — jfr TYSK-ROMERSK.
7) (mera tillf.) om språk l. ngt språkligt: romansk (se ROMANSK, adj.1 4); stundom svårt att skilja från 2 a. Ord af romersk stam. Samtiden 1870, s. 7; jfr 2 a. Romersk filologi. Idun 1949, nr 29, s. 23.
8) [jfr t. römische wage, eng. roman balance, fr. balance romaine; bildat (med anslutning till ROMERSK 1) till fr. romaine, pyndare (motsv. span. o. it. romana), av arab. rummāna, pyndare, som möjl. i sin tur är ett latinskt lånord, av ett (bilanx) romana l. dyl.] (numera föga br.) i uttr. romersk våg, pyndare; jfr ROMANSK, adj.1 6. Fock 2Fys. 1: 49 (1857). 2NF 23: 799 (1915).
Ssgr: (1) ROMERSK-GERMANSK1004 l. 30~02. [jfr t. römisch-germanisch] som utgör en förening av romerskt o. germanskt. SvUppslB (1935).
(5) -KATOLSK1004 l. 30~02. [jfr t. römisch-katholisch, eng. roman catholic] som utgör l. tillhör l. har avseende på l. på annat sätt har samband med det kristna samfund som erkänner påven i Rom ss. sitt överhuvud l. detta samfunds lära. Den Catholiske eller Römisk Catholiske Körkian. Kempe Krigzpersp. 55 (1664). En Romersk Catolisk man. Münchenberg Scriver Får. 150 (1725). Den Romersk-Catholska Religion. Oldendorp 1: 369 (1786). En romersk-katolsk församling. VLS 80 (1885). särsk. (numera knappast br.) i pl. best. i substantivisk anv.: de romerska katolikerna. Man bör veta at de RomerskCatholske neka Folket at läsa den Hel. Skrift. SP 1792, nr 272, s. 1.
(2 h) -RÄTTSLIG. [eg. till romersk rätt] jur. som har avseende på l. samband med l. är utmärkande för den romerska rätten. FinBiogrHb. 2428 (1903). En romerskrättslig tankegång. Herlitz Stadsförv. 1830 453 (1924).
-TYSK. särsk. (mindre br.) till 6: tysk-romersk. NF (1889). BonnierKL (1926).
Avledn.: ROMERSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f
1) (numera knappast br.) till 1, 3: romarinna. Vigæus Horol. E 8 a (1632). Ibland hans elever var en ung Romerska af gammal familj. AJourn. 1813, nr 74, s. 3. Kullberg Bref 1: 125 (1844). SvTyHlex. 491 (1872).
2) (†) till 1: latin. Runeberg (SVS) 2: 153 (1832). Atterbom Minnest. 1: 175 (1847).
Spoiler title
Spoiler content