SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RONAGEL, r. l. m.; anträffat bl. i pl. ronaglar.
Etymologi
[sannol. av en motsvarighet till fnor. (nor. dial. ro), färö. rógv, liten järnplåt med ett hål i mitten som sättes över ändan av en spik l. dyl. som skall klinkas, klinkbricka (möjl. etymologiskt identiskt med RO, sbst.2), o. NAGEL, sbst.2]
(†) klinknagel, nitnagel. 8 st. starka Nöt- eller Ronaglar. GT 1788, nr 33, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content