ROMULID rom1ɯli4d l. rωm1- l. rå1m- l. rω1m-, l. -ul-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. romulide; av lat. romulides, till ROMULUS]
(numera bl. ngn gg i lärt spr.) ättling av Romulus (som enl. sagan jämte tvillingbrodern Remus grundat Rom); i pl. äv. allmännare: romare. Trängseln af svartögda Romulider. Atterbom Minn. 269(1818; i Rom). Ekbohrn(1904).
SAOB
