SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RONDO ron4do l. -ω (rå´nndo Dalin), n. (Polyfem I. 38—39: 1 (1810) osv.) l. r. l. m. (Envallsson (1802) osv.); best. -t, ss. r. l. m. -n; pl. -n ((†) =, WoJ (1891); -r Rademine Knigge 3: 88 (1804); -s Sånglära 37 (1814)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. rondo; av it. rondo, av fr. rondeau (se RONDÅ)]
1) mus. (ett ur rondån utvecklat) musikstycke som är uppbyggt av ett flera gånger upprepat huvudtema o. ett antal mellan repriserna av detta huvudtema inlagda mellanteman (episoder), förekommande antingen ss. ett självständigt musikvärk l. ss. en sats (i sht finalsats) i ett större värk. Mecklin BegTonk. 21 (1802). Han spelade hela rondot med dess ganska svåra kadens utan noter. SDS 1957, nr 270, s. 24.
2) (mera tillf.) = RONDÅ 1. DA 1808, nr 56, s. 2. IllSvLittH 2: 406 (1956).
Spoiler title
Spoiler content