publicerad: 1959
ROSENDE rω3sende2, äv. (numera bl. tillf.) ROSENE rω3sene2, ss. förled i ssgr äv. ROSEN- rω3sen~, äv. (i ssgr hörande till bet. II 2, emfatiskt) rω3sen2, förr äv. ROSANDE, ss. förled i ssgr förr äv. ROSIN- l. ROSINA-, adj.; adv. =. Anm. Hos Nordforss (1805) uppföres formen rosen äv. ss. självständigt adj.
Ordformer
(-ande 1648. -en- i ssgr 1776 (: rosenbefängd) osv. -ende 1573 osv. -ene (-nn-) 1528 (: Rosenekranszar)—c. 1820. rosin- i ssgr 1541 (: rosinrödt)—1552 (: Rosinfergade). rosina- (-sz-) i ssg 1548 (: Rosina ferga))
Etymologi
[fsv. rosene; av ett icke anträffat mlt. rosen, motsv. mnl. rosijn, mht. rōsīn, avledn. av rose (se ROS, sbst.1), gm anslutning till p. pr. på -ANDE, -ENDE; med avs. på bildningssättet jfr FÖRGYLLANDE]
I. adj.
1) (i vitter stil, numera bl. med ålderdomlig prägel) som består av l. hör till l. stammar från l. är utmärkande för l. försedd l. bevuxen med en ros l. rosor o. d.; vanl. liktydigt med: rosen-; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2); jfr ROS, sbst.1 1. Thett war konung waldemars sönner, / the wore twå rosenne blommer. Visb. 1: 8 (1572). Rosen hon gror ij rosendhe gårdh. Därs. 55 (1573). (Friaren) tvätter sig ren uti rosende vattn. SElfvius (1669) hos Castrén StormaktstDiktn. 96. Harmoniens / Rosende band. Wallin Vitt. 2: 95 (1821); jfr 2. Doftar mig här (dvs. vid måltiden) ingen rosende krans, / Doftar mig här ingen ambra emot. Thomander 2: 591 (1828). Du min kärleks rosende buske. Hagberg Corrêa d'Oliveira Dikt. 26 (1933).
2) som (i sht i fråga om färgen) liknar en ros; rosenröd, rosenfärgad; äv. bildl. (jfr 1 o. ROSEN-FÄRGAD, -RÖD 2). Sorgofult hierta, fäller rosende färga. SvOrds. C 2 a (1604). Een lagerbär qwist, / som grönskas mz rosendhe blommor. Wivallius Dikt. 87 (1632). Rosende hy. Bellman (BellmS) 2: 22 (c. 1765, 1791). Han .. kysser skön jungfrun på rosene mund. CFDahlgren 1: 204 (c. 1830). Vi (dvs. feerna) spinna, vi spinna en rosende lycka. Topelius Läsn. 4: 48 (1871). Att framtiden skulle betyda en rosende morgongryning .. för mänskligheten. GbgP 1949, nr 299, s. 2. jfr RÖD-ROSENDE. särsk. (tillf.) i utvidgad anv., om (ung) kvinna: förtjusande, söt. Min rosende Prinsessa! Bellman (BellmS) 6: 147 (1790).
II. adv.
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) ss. bestämning till adj. betecknande färg: rosen-; anträffat bl. i uttr. rosende röd, rosenröd, rosende vit, rosenvit. Hennes kinner the wore rosendhe rödhe. Visb. 1: 77 (1573). Våra (dvs. barnens) fötter äro rosende vita. Ek Idyll 85 (1922).
2) [med avs. på bet.-utvecklingen jfr BLIXTRA 5 b, ELLANDE b, ILLA I 5 b] (vard., utom ss. förled i ssgr numera föga br.) ss. förstärkningsord: högeligen, i synnerligen hög grad o. d. Benckt brunson iagh ähr så sticken / Och rätt så rosene picken. Prytz G1 B 2 b (1621). Rosende rasande. Tholander Ordl. (c. 1875). särsk. i utvidgad anv., ss. förled i ssgn ROSEN-TURK.
Ssgr: A (till II 2, vard.): ROSEN-BEFÄNGD30~02, äv. (emfatiskt) 32~04, p. adj. (numera bl. mera tillf.) alldeles l. i ovanligt hög grad befängd; äv. ss. adv., använt ss. förstärkningsord (jfr befängd 3 g slutet). CIHallman 169 (1776). Han skrek alldeles rosenbefängdt. Topelius Läsn. 3: 43 (1867). Östergren (1936). —
-RASANDE30~200, äv. (emfatiskt) 32302, p. adj.
1) alldeles rasande, ursinnig, utom sig av vrede; jfr rasande 5. Han blir rosenrasande och gör henne arflös. Bremer FamH 2: 240 (1831). Myggorna började blifva rent rosenrasande. Adelsköld Dagsv. 2: 187 (1900); jfr 2. Martinson BakSvenskv. 124 (1944).
2) alldeles felaktig l. tokig, spritt galen, befängd, absurd; äv. ss. adv.: befängt, ”uppåt väggarna” o. d.; jfr rasande 7 (a o.) c. En ganska kuriös skrift, som ifrån början till slutet hörer till de ”rosenrasande”. AB 1841, nr 74, s. 2. Är fänriken rent rosenrasande befängd och galen? Braun Calle 134 (1843). Jag har väl aldrig hört så rosenrasande galet förr. Samzelius SkogJägarl. 110 (1894). En konstruktion, som anföres som ett kuriosum i det alldeles rosenrasande. LAHT 1908, s. 16. Ett mer rosenrasande system kan enligt min mening icke gärna tänkas. GHT 1946, nr 40 a, s. 3. —
B (till I; i vitter stil, numera bl. med ålderdomlig prägel): (I 2) ROSENDE-, äv. (numera bl. tillf.) ROSENE-BEHAG. jfr behag II 2. Den ljusa Aurora / kring firmamentet spridt sit rosende-behag. LBÄ 16—17: 9 (1798). —
(I 1) -BLAD. rosenblad; äv. bildl. Bellman SSkr. 3: 227 (c. 1770; om flicka, med ordlekande anspelning på familjenamnet Rosenblad). PoetK 1816, 2: 37 (om mönster i tyg). —
(I 2) -FANA. rosenfärgad fana; anträffat bl. bildl., om morgonrodnad. När dagen sin rosendefana / Planterar i skyn. Sjöberg (SVS) 2: 36 (1825). —
(I 2) -HY. rosenhy; äv. bildl. Len som ett sammet om rosenehyn. CFDahlgren 1: 95 (1824). Därs. 249 (1830; bildl.). —
(I 2) -KIND. rosenkind; äv. bildl. En Jungfru med rosendekind. PoetK 1812, 1: 94. Ling As. 17 (1833). —
(I 1) -KRANS. särsk. (†) bildl., = rosen-krans 1 b. Vigilies, Rosenekranssar och annat sådana. OPetri 1: 557 (1528). Wil tu warda salugh så skal tu läsa rosenekranssa. Dens. 2: 108. —
(I 1) -LUND. = rosen-lund. På snöhvitan arm uti rosendelund / Hvila en stund. PoetK 1813, 1: 60. Strindberg Svanehvit 111 (1902). —
(I 1) -TRÄD. = rosen-träd 1; särsk. bildl. I mitt hjerta der växer ett rosendeträd. Josephson SvRos. 86 (1888).
C (till I 2; †): ROSIN- l. ROSINA-FÄRGA, adj. = ROSENFÄRGA, adj. HH 2: 9 (1548). SkinnkamRSthm 1548—52, s. 4. —
-RÖTT, n. (-in-) rosenrött tyg. 2Mos. 25: 4 (Bib. 1541). Tapeter aff hwitt twinnat silke, aff golt silke, aff skarlakan och rosinrödt. Därs. 26: 1 (Luther: von scharlacken vnd rosinrot).
Spoiler title
Spoiler content