SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROSSEL ros4el, sbst.2, n.; best. rosslet; pl. (numera bl. tillf.) = (Sahlstedt osv.).
Etymologi
[vbalsbst. till ROSSLA]
motsv. ROSSLA 1: rosslande, rossling; ofta konkretare, om ljudet. Sahlstedt (1773). En konvulsivisk ryckning, en paus, ett rossel, och .. (ögat) slocknar. Elgström (o. Ingelgren) 121 (c. 1809). Jo, jag är dum, mumsade han bland saliv och pip och rossel. Carlsson ÄlvTimm. 184 (1949).
Ssgr, se rossla ssgr.
Spoiler title
Spoiler content