SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROT- rå4t~ l. rå3t~.
Ordformer
(förr äv. -oo-, -dt-, -th-, -tt-)
Etymologi
[av t. rot (se RÖD, adj.)]
i ssgr: röd.
Ssgr: ROT-BIR. (roodtbeer) [jfr för förra leden mlt. rōtbrūwer, person som brygger ”rött” (dvs. brunt) öl] (†) mörkt l. brunt (eg. rött) öl. Libst roodtbeer. TbLödöse 71 (1587). —
-GILTIGERTS, se -gyldigerts. —
-GJUTARE. [efter t. rotgiesser] (†) hantvärkare som tillvärkade gjutgods av rödaktiga metallegeringar (i sht koppar o. mässing); jfr dels röd-gjutare, dels gälb- o. koppar-gjutare. Jag Simon Rotgiutere på Norre malm. TullbSthm 16/10 1581. Löfgren TenngjH I. 1: Bil. s. 23 (i handl. fr. 1636). Rootgiutarenn (har fått) för allehanda Messingsk gutne arbetedh (osv.). HovförtärSthm 1644, s. 498. —
-GYLDEN ~gyl1den resp. ~20, r. l. m. (vanl. -gülden) [elliptiskt för rot-gyldenerts] miner. rödgylden. Mörk l. ljus rotgylden, pyrargyrit resp. proustit. Bromell Berg. 78 (1730). Törnstrand Metall. 127 (1927). —
-GYLDENERTS, r. l. m. (äv. -gülden-) [av t. rotgüldenerz, till rotgülden, rödgyllene] (†) = -gylden. Hiärne Berghl. 446 (1687). Linné PlutoSv. 35 (1734). —
-GYLDIGERTS ~gyldigær1ts resp. ~ær2ts, förr äv. -GILTIGERTS, r. l. m. (-gilt- 1878. -güld- 1935, 1952. -gült- 1828—1865) [av t. rotgüldigerz, rotgiltigerz, till rotgüldig, rödgyllene] miner. = -gylden. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 202. 2SvUppslB 24: 564 (1952). —
-GYLDISK, adj. [efter t. rotgüldig, rödgyllene] (†) i uttr. rotgyldisk erts, = -gylden. Bromell Berg. 78 (1730). —
-HOLTS~1 resp. ~2. [av t. rotholz] (numera bl. i skildring av ä. förh.) färg. rödholts. Sahlin SkånFärg. 178 (1928; om förh. c. 1870). —
-LASK, se rödläsk. —
-STEN. [efter t. rotstein] (†) rödsten. TullbSthm 21/10 1583. —
-ZINKERTS ~siŋk-ær1ts resp. -ær2ts, r. l. m. [av t. rotzinkerz] miner. röd zinkmalm, zinkit. NF 13: 1512 (1889). 2SvUppslB (1952).
Spoiler title
Spoiler content