publicerad: 1959
ROTATION rωt1aʃω4n l. rot1- l. rω1- l. rå1-, äv. -atʃ- (- -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = ; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. rotation; av lat. rotatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till rotare (se ROTERA, v.1)]
1) (nästan bl. i fackspr.) handlingen l. värksamheten o. d. att vrida ngt l. komma ngt att vrida sig runt l. kring en axel; jfr ROTERA, v.1 I 1, 2. Omvändningen (Rotation) af de långa sidorne af .. (en) Triangel. Triewald Förel. 1: 303 (1728, 1735). Separeringens grundprincip är att genom en kraftig rotation skilja grädden från mjölken. Bolin VFöda 177 (1933); möjl. till 2. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fr.] anat. o. med. om vridning av ett ben l. en kroppsdel o. d. kring längdaxeln; äv. övergående i bet.: vridbarhet kring längdaxeln; jfr ROTERA, v.1 I 1 a. När Lårbenet är bögdt, och man då vill rotera det samma, går Hufvudet up och ned i sin håla; nemligen up i rotation utåt, och ned tvärtom i rotation, som sker inåt. Martin Bensj. 273 (1782). Ingen rotation finnes .. mellan öfver- och underarmens ben (hos fladdermöss). Nilsson Fauna 1: 5 (1847). Knäleden är .. en tvåaxlad led, i vilken såväl böjning och sträckning som rotation är möjlig. Broman LbAnat. 67 (1931).
b) odont. handlingen att (i tandreglerande syfte) vrida en tand som vuxit snett; äv. om förhållandet att en tand har vuxit snett o. vridits l. vridit sig (jfr 2); jfr ROTERA, v.1 I 1 b. Anomalier i de enskilda tändernas ställning (rotation, läge inom eller utom bågen eller på annan plats i eller utom munnen). 2NF 30: 755 (1920). Sporren användes .. för rotation av tänder. HbDentLabTekn. 826 (1954).
c) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] fys. om ämnes vridning av polarisationsplanet hos lineärt polariserat ljus; i ssgrna ROTATIONS-DISPERSION, -FÖRMÅGA, -POLARISATION, -VINKEL.
2) rörelse kring en axel, i sht varv efter varv o. med jämn hastighet; äv. konkretare: varv; särsk. om (varv i) en himlakropps rörelse kring sin axel; äv. i utvidgad anv., om rörelse som utföres av punkt på l. del av o. d. kropp som roterar; jfr ROTERA, v.1 II 1, 2. Solens, Månens och planeternes .. rotationer omkring sine axlar. Melanderhjelm Astr. 2: 313 (1795). Jordklotets .. Rotation. Wulf Köppen 1: 209 (1799). En homogen ellipsoid, uppkommen genom rotation af en ellips omkring den kortare axeln. Fock 1Fys. 47 (1853). Redan i loppet af vapnet erhåller .. den sferiska kulan rotation. EldhandvSkjutsk. 1: 21 (1876). Antalet rotationer pr minut, varvantalet. Thulin o. Malmer Flygm. 67 (1916). Vid vevningen bringas vingarna (i glassdosan) i rotation. StKokb. 491 (1940). — jfr JORD-, SOL-ROTATION m. fl. — särsk. i bildl. anv. Efter några orediga rotationer valde sig (tidskriften) Jurnalen snart den nya och lägre ban, der den nu ostörd vandrar. Polyfem IV. 16: 1 (1811).
3) bot. i växtcell: enhetligt riktad plasmaströmning kring en central vakuol; jfr ROTERA, v.1 II 1, 2. Areschoug LbBot. 21 (1863). 2SvUppslB 24: 558 (1952).
4) (†) i fråga om mynt, sedlar o. d.: omlopp, rörelse, cirkulation (se d. o. 4 b α); jfr ROTERA, v.1 II 2 slutet anm. En ständig rotation, hvarigenom samma myntstycke tjenstgör vid tusentals byten. Bergstedt Clément PolEkon. 210 (1868).
5) (i fackspr.) bildl. (jfr 2 slutet), om handlingen l. förfarandet att låta olika (arbets)moment l. personer l. djur o. d. (l. om förhållandet att olika moment osv.) avlösa l. ersätta l. följa o. d. varandra enl. viss princip l. plan.
a) i fråga om (genomförande av) visst (kontinuerligt upprepat) odlings- l. avvärkningsprogram o. d.
α) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.] (numera mindre br.) lant. regelbunden växling av växtslag på åkerjord; cirkulation (se d. o. 5), (växt)-omlopp, växtföljd; äv. om omloppsperiod; jfr ROTERA, v.1 II 3. Gräsfröet (bör) utsås i den säd, som följer på potäterna — så vida dessa nemligen ingå uti rotationen. QLm. 1: 38 (1833). Dessa häckar kringhuggas en gång vid hvarje rotation. (Agardh o.) Ljungberg 4: 127 (1863).
β) [jfr motsv. anv. i fr.] skogsv. om förfarandet att kontinuerligt låta en viss tidrymd förflyta mellan ett skogsbestånds anläggande o. dess avvärkning l. mellan två likartade ingrepp i samma skogsbestånd, t. ex. mellan två gallringar; särsk. i utvidgad anv., om tidrymden: rotationsperiod; omlopp(stid); ”gallringsintervall”. Småskogen .. uthugges med en rotation af tjuguett år. Siösteen ModBelg. 204 (1906). Petrini Skogsuppsk. 184 (1948).
c) [jfr amerik. eng. rotation (in office)] (om amerik. förh.) statsv. om förhållandet att ämbetsmän på vissa poster mer l. mindre regelbundet utbytas, i sht mot personer tillhörande annat politiskt parti (särsk. i samband med att vid presidentval ett annat parti kommer till makten), spoilssystem; äv. om förhållandet att vid val (till representanthuset) olika delar av en valkrets i tur o. ordning bliva representerade (jfr ROTATIONS-PRINCIP 2). Den starka rörligheten och rotationen i det allmänna lifvet, den ständiga omsättningen af embetsmän i alla styrelsens departementer. Bremer NVerld. 2: 456 (1853).
6) (vard.) i mer l. mindre bildl. anv., i vissa uttr. som beteckna att det går undan med ngt, t. ex. sätta l. få rotation på ngt, sätta resp. få fart l. ”sprätt” på ngt. Sätt rotation! Går man till de enskilda momenten av berättelsen och frågar, hur Strindberg får rotation på den, så (osv.). ModersmLärÅ 1950, s. 28.
Ssgr (i allm. till 2): ROTATIONS-APPARAT.
1) (i fackspr.) om apparat använd (i sht vid experiment o. undersökningar) för att framställa en roterande rörelse. En rotationsapparat till bevis för jordens rörelse omkring sin axel. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 4. Ekbohrn (1904; om gyroskop). TSvLärov. 1941, s. 345.
2) (†) el.-tekn. induktionsapparat i vilken antingen induktionsrullarna l. magneten roterar. Björnström StElektr. 12 (1863). UB 2: 394 (1873). —
(5 b) -AVEL. lant. om system för avel som innebär att (för undvikande av släktskapsavel) sinsemellan obesläktade handjur paras med moder, dotter, dotterdotter osv. i en (på förhand) bestämd ordningsföljd. AvelFSvLåglBoskÅrsb. 1956, s. 27. —
-AXEL. [jfr t. rotationsachse] (i fackspr.) om den (tänkta) linje kring vilken en kropp roterar; äv. konkret: stång o. d. kring vilken ett hjul l. en hävstång o. d. roterar. Jordens rotationsaxel. JernkA 1827, Bih. s. 103. Den vanliga .. vågen utgöres af en likarmad häfstång .., med en deremot vinkelrät rotationsaxel eller egg .., upphängd på ändan af en pelare. Fock 1Fys. 50 (1853). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 223 (1949). —
-BENÄGENHET~0102 l. ~0200. om en kropps tendens att utföra en roterande rörelse. KrigVAT 1839, s. 23. Palmstierna Artill. 125 (1872). —
-BLÄNDARE, r. l. m. [jfr t. rotationsblende] fotogr. revolverbländare. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 21. —
-BRÄNNARE, r. l. m. tekn. oljebrännare försedd med ett roterande munstycke genom vilket oljan införes i eldstaden (varvid den finfördelas gm centrifugalkraftens invärkan). SvTeknUppslB 2: 436 (1939). —
-CYLINDER.
1) mat. cylinder vars mot axeln vinkelräta snittyta är en cirkel, cirkulär cylinder. Carlson Geom. 1: 126 (1943).
(1 c) -DISPERSION. [jfr t. rotationsdispersion] fys. BonnierKL (1926). Rotationsdispersion .. (kallas) det fenomenet, att förmågan hos optiskt aktiva substanser att vrida polarisationsplanet för linearpolariserat ljus, då ljuset passerar genom dem, är beroende av våglängden för det använda ljuset. 2SvUppslB 24: 558 (1952). —
-DJUPTRYCK~02, äv. ~20. [jfr t. rotationstiefdruck] boktr. abstr. o. konkret: djuptryck utfört ss. rotationstryck; jfr roto-gravyr 1. NordBoktrK 1910, s. 236. —
-ELLIPSOID. [jfr t. rotationsellipsoid] mat. solid figur uppkommen gm en ellips' rotation kring sin stor- l. lillaxel, sfäroid. Lindelöf AnGeom. 202 (1864). Jorden .. är .. i stort sedt en rotationsellipsoid, d. v. s. afplattad mot polerna. HeimdFolkskr. 74: 14 (1902). —
-ENERGI. mek. o. fys. energi som en kropp har gm sin roterande rörelse. TMatFysKemi 1919—20, s. 119. —
-FOTOGRAFI. [jfr t. rotationsphotographie] fotogr. fotografisk kopieringsmetod varvid bilder maskinellt framställas i långa rullar. 2NF (1915). —
-FREKVENS. särsk. fys. om det antal svängningar per sekund som karakteriserar ljus vilket utsändes från molekyl vid förändring i atomernas roterande rörelse. Många molekyler ha rotationsfrekvenser i mikrovågsområdet. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 26. —
-FÄLT. särsk. flyg. om det cirkulära fält vari en propeller rör sig, propellerfält. Då flygplans propeller är i gång, får intet inkomma i propellerns rotationsfält. UFlottUnderbef. 1940, s. 148. —
-FÄRG. boktr. tryckfärg för rotationstryck; i sht om tidningsfärg l. boktrycksfärg avsedd för illustrationstryck i rotationspress. NordBoktrK 1905, s. 166. GrafUppslB (1951). —
(1, 2) -FÖRMÅGA. [jfr t. rotationsvermögen] särsk. fys. till 1 c: förmåga hos vissa ämnen att vrida polarisationsplanet hos polariserat ljus. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 10. 2SvUppslB (1952). —
-HASTIGHET~002, äv. ~200. [jfr t. rotationsgeschwindigkeit] hastighet med vilken en kropp roterar (vid likformig rörelse vanl. angiven med antalet varv per tidsenhet); varvtal, omloppstal. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 82. En rotationshastighet af 80 hvarf i minuten. Fries Krutl. 38 (1869). Jordens rotationshastighet är störst vid ekvatorn och avtager sedan mot polerna. Elander JordLiv 68 (1921). —
-HYPERBOLOID. [jfr t. rotationshyperboloid] mat. geometrisk figur som uppstår, då en hyperbel roterar kring endera axeln. Lindelöf AnGeom. 204 (1864). —
-ILLUSTRATIONS-MASKIN. (†) boktr. rotationspress för tryckning av illustrationer. Henriksson Tyskl. 305 (1901). —
-IMPULS. (i fackspr.) impuls (se d. o. 3) varigm ngt sättes i roterande rörelse. VFl. 1917, s. 146. —
-KON. mat. om (var o. en av de båda koner som utgöra) den geometriska figur som uppstår, då en rät linje roterar kring en annan rät linje som den skär. Carlson Geom. 1: 123 (1943). —
(5 b) -KORSNING. lant. jfr -avel. Gruppavel med rotationskorsning inom låglandsrasen. AvelFSvLåglBoskÅrsb. 1956, s. 24. —
-KROPP. [jfr t. rotationskörper] mat. kropp som begränsas av en rotationsyta. Kanonerna äro också nästan alltid rotations-kroppar med kärnlinien till medellinie. Palmstierna Artill. 77 (1872). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 94 (1949). —
-LAG, r. l. f. l. m. meteor. lag för vindens rotation kring ett centrum enligt vilken avböjningen påvärkas av lufttrycksfallet, jordrotationen och friktionen. Rubenson Meteor. 102 (1880). —
-LINJE. mek. Man afsätter uppå rotationsaxeln en sträcka, den s. k. rotationslinien, hvars längd enligt en faststäld skala är likamed vinkelhastigheten. Tallqvist LbTeknMek. 1: 116 (1895). —
-MAGNETISM. [jfr t. rotationsmagnetismus] fys. om förhållandet att en i rotationsplanet fritt rörlig magnet kommer i rotation, om den befinner sig över en roterande metallskiva. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 26. 2SvUppslB (1952). —
-MASKIN. (i fackspr.) maskin vars huvuddel har en roterande rörelse. TT 1871, s. 221. Därs. 1898, M. s. 21. särsk.
-MATNING. särsk. tekn. om matning (se mata, v. 5) med ett material l. arbetsstycke som hålles i roterande rörelse. 2NF 26: 1336 (1917). —
-METALL. boktr. metall som användes vid gjutning av stereotyper för rotationstryck. NordBoktrK 1910, s. 136. —
-METOD. (numera knappast br.) odont. metod för guldfyllning varvid massan fästes medelst en sakta roterande nål. Lenhardtson Tandl. 132 (1897). —
-MOTOR. [jfr t. rotationsmotor]
-MÄTARE, r. l. m. tekn. apparat använd för mätning av vatten- l. gasförbrukning o. försedd med en rotor (vilken drives av det genomströmmande vattnet). Endast undantagsvis, och då husreservoar ej användes, få rotationsmätare begagnas. TT 1890, s. 156. —
-ORKAN. (tillf.) om cyklon. Det var en ordentlig rotationsorkan och vi gick kompassen rundt på läns hela tiden. Engström Bläck 97 (1914). —
-PAR, n. mek. Tallqvist (1898). Två lika stora och motsatt riktade rotationshastigheter kallas ett rotationspar. Ekman Mek. 210 (1919). —
-PARABOLOID. [jfr t. rotationsparaboloid] mat. geometrisk figur som uppstår, då en parabel roterar kring sin axel. Lindelöf AnGeom. 210 (1864). —
-PERIOD.
2) skogsv. till 5 a β. Rotationsperioden, d. v. s. intervallet mellan behandlingarna (av ett skogsbestånd). Petrini Skogsuppsk. 184 (1948). —
-PLAN, n. (i fackspr.) plan yta som beskrives av en linje som i rät vinkel utgår från en punkt på en roterande kropps axel. Ett nytt experimentelt bevis för jordens rörelse, grundadt på rotationsplanets oföränderlighet. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 4. Trögheten hos snurrans olika delar möjliggör bibehållandet af läget af deras rotationsplan i förhållande till lodlinjen. 2NF 26: 139 (1917). —
-POL. [jfr t. rotationspol] mat. o. astr. om vardera av ändpunkterna på en rotationsaxel. Euler visade .., att .. om den geometriska jordaxeln .. icke sammanfaller med rotationsaxeln, rotationspolerna måste långsamt röra sig omkring de geometriska polerna. Bergstrand Astr. 305 (1925). —
(1 c) -POLARISATION. [jfr t. rotationspolarisation] fys. om förhållandet att genomskinliga ämnen som i sig själva sakna rotationsförmåga erhålla sådan gm viss magnetisk invärkan, magnetorotation. SvUppslB 17: 1214 (1933). —
-PRESS. [jfr t. rotationspresse] boktr. press (se press, sbst.1 4) med en roterande cylindrisk tryckform, i vilken papperet vanl. inmatas från rulle. Lundin NSthm 413 (1888). SFS 1926, s. 726. jfr tvilling-rotationspress. —
-PRINCIP. särsk.
1) till 2; jfr princip 3 b; särsk. boktr. om princip för rotationstryck. Nordin Boktr. 271 (1881). För att man fullt skulle kunna utnyttja rotationsprincipen voro två förutsättningar nödvändiga, nämligen satsens överförande till tryckcylindrarna genom stereotypering samt tryckning på papper i långa banor. HantvB I. 7: 144 (1939).
2) [jfr amerik. eng. rotation principle] (om amerik. förh.) statsv. till 5 c: princip (se d. o. 4) att tillämpa rotation. Bremer NVerld. 2: 456 (1853). Tingsten AmerDemokr. 85 (1929). —
-PROV. särsk. med.: undersökningsprov varvid patienten försättes i roterande rörelse. LbKir. 2: 141 (1922). —
-PUMP. [jfr t. rotationspumpe] tekn. pump försedd med roterande cylinder l. kolv o. d. Leufvenmark Vin. 1: 32 (1869). De vanligaste (pumpsystemen) äro kolfpumpen, centrifugalpumpen och rotationspumpen. 2NF 34: Suppl. 793 (1922). —
-RAKET. [jfr t. rotationsrakete] (i fackspr.) raket som (medelst spiralformigt vridna l. inbördes snedställda avgaskanaler l. snedställda vingar o. d.) försättes i roterande rörelse. UB 6: 71 (1874). TeknOrdb. 1005 (1951). —
-RIKTNING. (i fackspr.) riktning i vilken ngt roterar. EldhandvSkjutsk. 1: 22 (1876). Ymer 1931, s. 284. —
-RÄKNARE, r. l. m. tekn. apparat som registrerar varvantal o. varvhastighet hos en roterande maskin l. maskindel. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 181. —
-RÖRELSE. [jfr t. rotationsbewegung] (i fackspr.) Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 2. Vid rotationsrörelse rotera kroppens alla punkter kring en viss axel och beskriva sålunda cirkelformiga banor. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 228 (1949). —
-SFÄROID. [jfr t. rotationssphäroid] (numera mindre br.) mat. rotationsellipsoid, sfäroid. Theorien fordrar .. för jordfiguren en elliptisk rotationssferoid. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 82. UB 2: 37 (1873). —
-SKRED. geol. om jordskred som kännetecknas av att jordmassan glider utmed en snittyta som mer l. mindre har formen av en cylindrisk rotationsyta. SvGeol. 288 (1949). —
-SPEKTRUM. [jfr t. rotationsspektrum] fys. serie av spektrallinjer som utsändas vid atomers rotation inom molekylerna. 2NF 37: 581 (1925). —
-SPÄNNING. el.-tekn. spänning alstrad i en lindning gm ett i förhållande till denna roterande fält. FörslElektrOrdl. (1931). —
-STABILISERAD, p. adj. (i fackspr.) om projektil: som gm att försättas i rotation (t. ex. medelst spiralformiga spår i eldröret) erhåller banstabilisering; jfr -raket o. -stabilisering. TT 1951, s. 1074. —
-STABILISERING. (i fackspr.) om förhållandet att en projektil gm sin roterande rörelse erhåller banstabilisering, dvs. får symmetriaxeln att ansluta sig till rörelsebanans tangent. TT 1951, s. 1077. —
-STEREOTYPI. boktr. framställning av cylindriska stereotypiplattor för rotationstryck. NordBoktrK 1910, s. 136. —
(jfr 3) -STRÖMNING. bot. = rotation 3. En rotationsströmning i hvarje cell. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 444. —
-SVINDEL. (i fackspr.) En typisk svindel .. framkallas .. genom att man låter kroppen snurra rundt några hvarf (rotationssvindel). 2NF 33: 616 (1922). —
-TAKISTOSKOP. (i fackspr.) takistoskop försett med roterande exponeringsskiva. PsykPedUppslB 2145 (1946). —
-TID. astr. tid för en himlakropps fullbordande av ett varv kring sin axel. Flere Astronomer hafva observerat fläckar i Mars och deraf slutat til dess rotationstid. Melanderhjelm Astr. 2: 315 (1795). Stor osäkerhet råder angående längden av .. (Merkurius') dygn eller rotationstid. HimHavJord III. 2: 150 (1927). —
-TRAFIK. om förhållandet att körtrafik (på större platser l. i gatukorsningar) går enkelriktat i cirkel runt ett (trafik)märke l. en yta (i platsens resp. korsningens centrum). SFS 1937, s. 123. —
-TRYCK. [jfr t. rotationsdruck] boktr. tryckmetod vid vilken tryckningen sker från en på en roterande cylinderyta anbragt tryckform; äv. om tryck framställt på sådant sätt. NordBoktrK 1904, s. 385. TT 1943, Allm. s. 44. —
-VEKTOR. mek. vektor som representerar en roterande rörelse gm att ange dess storlek o. riktning samt rotationsaxelns läge. Ekman Mek. 192 (1919). —
-VINKEL.
1) (numera knappast br.) fys. till 1 c: vridningsvinkel för polarisationsplanet hos lineärt polariserat ljus. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 55.
2) mek. till 2: den vinkel som vid en kropps rotation bildas av ett plan genom en punkt på kroppen o. rotationsaxeln före rotationen samt motsvarande plan efter rotationen, vridningsvinkel. Tallqvist (1898). Ekman Mek. 191 (1919). —
-VÄG. (†)
1) om linje som beskrives av en punkt på en roterande kropps yta. Desse fläckars rotationsväg uppå Jupiters discus. Melanderhjelm Astr. 2: 315 (1795).
2) i uttr. (ut)i rotationsväg, med hänsyn till rotationen. Projektilens lefvande kraft uti rotationsväg. Palmstierna Artill. 19 (1872). —
-YTA. [jfr t. rotationsfläche] mat. yta som uppstår då en (rät l. krokig) linje i ett plan roterar kring en axel i planet. TT 1871, s. 220. —
-ÅNGMASKIN~002, äv. ~200. (förr) tekn. roterande ångmaskin (se rotera, v.1 II 1 a α α'). (Ångmaskiner) med omedelbar vridning på ett hjul (Rotations-ångmachiner. JernkA 1829, Bih. s. 158. Dædalus 1955, s. 31.
Spoiler title
Spoiler content